Lottas Dagbok


Lång dag i hockeyhallen och möte med en ny kusin


På bilden: Lovar att jag ska försöka att plåta något roligare i morgon.

Kanske får jag inte ens iväg det här inlägget eftersom att uppkopplingen verkligen suger här.

Idag har vi suttit i hallen och kollat på hockey och frusit om vartannat. Påminn mig om att jag ska ha ett par varmare skor nästa år. Om vi är här då. Men eftersom kvaliteten på lägret är högre i år så kommer vi nog att återkomma.

Det är visst lite bråkigt i gruppen där Anton går. Barnen som kommer från närområdet har plockat med sig en del problem som även finns i skolan. Inte bra.

Ikväll har vi varit och träffat en gammal mormor och en ny kusin som barnen fått för ett litet tag sedan. Ossian var eld å lågor och nu vill barnen ha en ny lillebror.

Moooahahahahahhaaaaa…

– Posted using BlogPress from my iPhone



”Kommentera så gillar jag din kommentar om du ser det minsta bra ut.”
28 juli 2012, 05:08
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, iPhone, kultur, personligt, samhälle


På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.

Detta är en uppmaning.

En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.

Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!

Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.

Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.

Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.

Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.

I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.

På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.

Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.

Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.

Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.

För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?

– Posted using BlogPress from my iPhone



Välkommen på en kopp kaffe och en morot!
16 juli 2012, 20:39
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, Mat, personligt, samhälle, sport

Idag har vi haft besök här hemma. Två fina grabbar har varit här och lekt.


På bilden: Barnen vill inte ställa upp på bild.

Jag tog med mig ett gäng till mina föräldrars hus för att fixa med blommor och trädgård.


På bilden: Kan dessa göra en människa gladare? Se särskilt missfostret till orkidé nere till vänster.

Medan jag skötte växterna inne passade sällskapet på att skörda i trädgårdslandet. Förvisso efter uppmaning av mig men jag menade inte att de skulle dra upp ALLA morötterna.


På bilden: Ganska många morötter.


På bilden: Morötter.


På bilden: Morötter.


På bilden: Många sjukt rena morötter.

Nu är alla morötter uppätna. Fantastiska primörer!

Wilmer och hans polare bjöd bort sig på poolbad under tiden vi hade en morotskris. Det gjorde de rätt i.

Mer då… ja.. Didrik har kört inlines. Han kör på ett par som är ett par storlekar för stora eftersom de som finns i hans storlek rullar för dåligt för honom. Kass att det inte finns tillräckligt bra inlines i storlek 26 😉


På bilden: Sådär nöjd.

Didrik rymde iväg idag också. Jag var tvungen att ta bilen och köra iväg ganska snabbt för att leta efter honom då han tagit cykeln och följt efter de större grabbarna. I samband med detta fick jag anledning att utreda vad denna skylt betyder. Det kommer troligtvis en redogörelse för detta senare men konstaterar att jag med all säkerhet kommer att ha lika bråttom iväg när/om Didrik sticker med cykeln igen. Ganska enkelt.

Nu en promenad.

Tjingaling!

– Posted using BlogPress from my iPhone



Tiiiidig start
07 februari 2012, 07:51
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, iPhone, Jobb och plugg, personligt, samhälle

På bilden: Statoilfikapåsen och jag.

Loggar in tidigt idag. Vaknade fyra liksom igår och idag valde jag att gå upp och köra till jobbet istället för att ligga kvar och somna en kvart innan jag måste upp. Var här klockan 06.20.

Snabb blogg före start.

Ossian och Anton är sjuka idag så det blir en vingklippt tisdag. Fredrik jobbar hemma.

Igår var en ganska dålig dag. Hinner jag så kommer det ett inägg om hjälmar, pulkaåkning, barnens säkerhet i barnomsorgen samt vem som ansvarar för att uppfylla kriterierna i kommunens försäkringar (ja, och huruvida vi som föräldrar ansvarar för att skicka med säkerhetsanordningar till barnens utelek då kommunens hyresvärd inte tar ansvar för utegårdarna på förskolorna). Typ.

Nu bullfika och jobb.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Torsdag – lucia, tårta, julmat och nyckelbarn

Imorse var det dags för årligt luciatåg hos dagmamman. Didrik sjöng högst av alla. Jätteroligt och jättefint. Han gillade att vara tomte trots att han egentligen ville vara peppis. Dock undrade han var hans skägg var och tyckte att jag skulle fara och köpa ett.

Ossian var inlånad som konsult för att hjälpa sången men ställde inte gärna upp på bild.


På jobbet var det tårta eftersom en kille från en annan avdelning skulle sluta.


På kvällen var det julmat och livemusik på Cloetta Center. Jag vann biljetter då vi var på julbord för några hackor sedan.

För att balansera upp detta inlägg lite så kan jag berätta att jag fick ett mejl för några veckor sedan från en tjej på Stockholms Stadsmission som önskade att jag skulle uppmärksamma smyckekollektionen Nyckelbarn.

Hittas här.

All vinst från smycket går till Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet. Många barn lever i utsatthet. Om man vill göra något bortom de sina och vill ha ett fint smycke samtidigt kan man klicka på länken ovan.

Nu lite vila.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Nine Eleven – minns du vad du gjorde?
11 september 2011, 07:31
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Film, iPhone, krig, personligt, samhälle

Jag minns.

Vi bodde i Skåne då. Jag pluggade på Campus Helsingborg. Jag hade Anton i magen och det var exakt två månader till det var meningen att jag skulle föda.

Just den där eftermiddagen hade jag kommit hem i god tid och slog på teven just före tre.

Då kom remsan i rutan. Det stod något om att ett flygplan hade kört på ett av tornen i WTC.

Så jag satt där i soffan hela eftermiddagen och följde händelseförloppet. Live. Från början till slut.

Apokalyptiskt. Men inte på ett positivt sätt precis.

Så minns jag det.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Men hjälp! Vad händer! (Oslo)
23 juli 2011, 14:32
Filed under: Allmänt, nyheter, samhälle

Ja. Ingen borde ha missat det vid detta laget. Jag är ju sen som vanligt.

Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska säga om det.

Fruktansvärt är det.