Lottas Dagbok


Det är 2017
31 december 2017, 18:03
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, personligt

Hade tänkt göra en utläggning. Jag har funderat hela dagen på det och det verkar inte bli så.

Den skulle ha handlat om barnen. Om livet. Om mig själv. Om allt jag förlorat och vunnit under det här året. Året jag på sätt och vis bara vill gräva ner och glömma bort. Om all sorg och lite glädje. Om uppgivenhet och framtidstro.

Den skulle ha handlat om att bära på en hemlighet. Om vissna kärlekspelargoner. Och om levande rosor.

Det blev inte så.

Men Gott Nytt År ändå.

Välkommen 2018. Nya erfarenheter. Nya strider att vinna och några säkert att förlora. Ny glädje och säkert lite sorg. Helst med framtidstro och utan uppgivenhet.

Färre hemligheter. Färre vissna blommor och fler friska och levande.

På bilden: Helt ok ändå

Annonser


Igår blev lillbebisen sexton år och God Jul också
24 december 2017, 09:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt

På bilden: sweet sixteen

Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.

Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.

Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.

By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.



Decemberkärlek 2017
09 december 2017, 14:04
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt



November 2017
30 november 2017, 21:20
Filed under: Allmänt, personligt

”Sakta klipper jag trådar. En efter en släpper de min själ och mitt sinne allt mer fria..”

(Isabell Alfredsson 2017)

På bilden: Då tid var



Livbojen (del 1)
04 oktober 2017, 22:43
Filed under: Allmänt, personligt

”Juli 2008

Hon simmar. Simmar. Andas. Simmar. Hon kämpar för att hålla sitt tunga huvud så pass långt ovanför vattenytan att näsan hon kan dra in det syre hon behöver för att orka fortsätta en bit till. Hon vet att hon måste. Det går inte att sluta simma nu för då kommer hon att drunkna. Det är ett faktum. Av egen kraft håller hon sig uppe. Simtag. Simtag. Simtag. Regn slår mot vattenytan och som småspik mot hennes ansikte. Vassa små droppar. Hennes långa mörka hår följer henne som ett mjukt sjögräs vid vattenytan. Hon tänker på livbojen. Hon hoppas att den ska komma flytande en dag. Hon tänker att då ska hon hugga tag i den och låta den bära henne mot trygghet och vila. Tills dess kämpar hon vidare. Vidare och vidare.”

(Isabell Alfredsson, 2017)



Lösenordsskyddad: Nej
03 oktober 2017, 22:29
Filed under: Allmänt, personligt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.


TBT del 2 – Håll om mig
14 september 2017, 23:07
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt, TBT

”Juni 2013. 

Hon springer. I den lilla, korta jeanskjolen springer hon i sina klackskor över den grusiga asfalten. Fan. Nu går de sönder.. men skit samma. Det är värt ett par trasiga klackar. En liten extra minut att vinna är värt det. 

Hon hittar in. In i den kyffiga musikstudion. Ett trumset bara och inget mer. I en hörna står den slitna skinnsoffan och skäms. 

Han är där inne. Hon ser honom först. Han har en blå t-shirt på sig med bokstäver i olika färger på magen och bröstet. Hon har inte sett den förut. De har ju å andra sidan inte träffats så många gånger heller. 

Musiken startar. Håll om mig. Petter. Början på allt. 

Han håller om henne. Hon håller om honom. Länge står de där och håller om varandra. ‘En sådan skulle man ha på kvällen varje dag då man kommer hem från jobbet’. ‘Ja’ tänker hon. Hon vet att det är början på allt. Början på allt. 

Han håller henne. Hon släpper honom. Lite. Längre. In. Släpper taget. Lite. Lite mer.

Början. På. Allt.”

(Isabell Alfredsson, 2017)

På bilden: Juni 2013