Lottas Dagbok


Hemma igen och skakig träning
20 februari 2013, 00:33
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, iPhone, kultur, personligt, sport, träning


Fotograf: Jeppsson.

Sportlov dag två.

Anton och Wilmer har roligt på hockeyläger. Ossian har kul på fritan och Didrik hos Marie som vanligt.

Jag for till jobbet så att jag var där 6.40. Gick efter halv sex på kvällen. Det innebär att flexbanken är mätt och belåten denna veckan.


På bilden: Sallad, kycklingfilé och sås på Crème Fraise.

Två träningspass idag. Zumba på lunchen och ett corepass ikväll. Tyvärr blev jag sådär läskigt skakig i slutet av passet som jag kunde bli förr ibland då jag tränade. Jag tycker ändå att jag hade ätit ordentligt men det var nog ändå för att blodsockret blev lågt. Vet ej. Men jag har ju kört ganska tufft ett par veckor och så lär man sig att göra övningarna rätt och då blir påfrestningen större. Väldigt obehagligt då det blir sådär. Nästan lite ångestframkallande.

Två pass bokade i morgon. Det blir första gången jag kör två pass i rad. Hoppas att jag klarar av det bara. Sådana händelser som förut idag gör att jag får sämre självförtroende i träningen och nästan blir lite fobisk.

Nu är jag tillbaka i hemmet. I min säng just för tillfället faktiskt. Tänkte stanna här. Skönt.

God natt!

– Posted using BlogPress from my iPhone

Annonser


Fina Musikhjälpen 2012
15 december 2012, 05:25
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, kultur, personligt, TV


På bilden: Ett trevligt sällskap.

Om man vaknar 04:13 den enda dagen på riktigt länge då man har möjlighet att få lura lite längre på morgonen får man glädjas över det lilla. Som till exempel att teven visar annat än Arkiv X eller teveshop.

Just nu pågår Musikhjälpen. För femte året i rad är de instängda i glashuset för att samla in pengar som ska göra väl. I år är temat Rent Vatten.

Och jag tänker.

Inte bara samlar de in miljontals kronor för att människor i slummen ska få rent vatten samt att de erbjuder lagom avspänd underhållning i radio och teve dygnet runt i en vecka.

De agerar även goda förebilder för barn som lyssnar på dem och trycker att de är coola. För det är helt rätt att den som är cool pratar om bra saker.

Denna vecka har jag lärt hur många meter avloppsrör man kan lägga för femtio kronor. Hur mycket det kostar att ge en familj rent vatten i ett år. Och det har jag lärt av Anton som lyssnat på Musikhjälpen.

Synd bara att han inte var vaken under natten för då hade han kunnat fått lära sig vad som kan hända om man vinglar med kladdiga drycker i närheten av dyr teknik men det är en annan saga.

Hur som helst.

Jag gillar’t. Av flera skäl.

Så.

Keep up the good work.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Aj, aj, aj..
17 oktober 2012, 23:07
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Husdjur, kultur, personligt

Ingen bild nu.

Har varit hos tandläkaren idag. Första gången sedan 2007. Tror att jag egentligen behövt gå dit sedan typ 2008 eftersom kompositen redan då trillat bort ungefär på alla ställen den suttit.

I alla fall.

Jag är väldigt svår att bedöva. Det är delvis därför jag känner sådan ångest för att gå till tandläkaren. Så även idag. Skitjobbigt innan. Bedövning som först gjorde att jag fick andnöd (ja, inbillning) och som sedan inte tog som den skulle. Så när tandläkaren började skjuta min på gränsen till rotfyllningsfärdiga tand så var den inte bedövad alls.

‘Aj’ sa jag. ‘Komplicerad anatomi’ sa tandläkaren och tog fram en ny stor spruta. Kände lasern i alla fall. ‘Märkligt’ sa tandläkaren. Haha.. det sa han för fem år sedan också. Det gjorde ont.

Nu ikväll gör det väldigt ont. Tandläkaren sa att det kan göra det ett tag framöver. Skitjobbigt. Det gör ont där han stuckit mig vid käkleden och det gör jätteont i tanden.

På förmiddagen hade jag ont i huvudet också. Något migränliknande som satt i ögat på ena sidan. Fick ta ett piller som jag varit lite degig av hela dagen.

Ossian är fortfarande lite sjuk. Upp och ner som en jojo. Han ska vara hemma i morgon också och får följa till jobbet på förmiddagen och vara med mormor sedan. Så pass pigg är han.

Aj.

Nu vila.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Helgrapport – Harrys, hockey och hälsan

Äntligen skrivs ett och annat normalt inlägg här i bloggen igen. Något som mina lite mer jordnära läsare borde uppskatta. Grattis till er!

Ligger totalt nermyst i sängen just nu. Har haft en fantastisk helg.

I fredags var jag ute med några arbetskamrater. Började med en riktigt bra förfest hemma hos en kollega (festen kom jag tyvärr väldigt sent till på grund något som jag inte bara kunde springa ifrån). Harrys var väl lite sådär, vilket är ganska skönt för det dämpar min längtan efter uteliv en aning. Men som sagt; det var väldigt roligt att umgås med arbetskamraterna en fredagkväll.

Igår var vi i Stockholm på cup med Anton hela dagen. Jag och morsan och farsan åkte och de andra var hemma med andra åtaganden. Antons lag kom tvåa av fem lag. De kom tvåa enbart på grund av att de som vann hade gjort flera mål. Antons lag var annars det enda som slagit det lag som vann. Klurigt att förstå kanske. Roligt var det i alla fall. Anton är riktigt nöjd. Har tyvärr ingen bra bild. Hade gärna lagt ut en annars.

Idag har vi varit i Katrineholm på cup med Wilmer. De var riktigt bra. De vann hela cupen faktiskt. I finalen slog de Kumla med 10-2. Under hela turneringen släppte de in sex mål och gjorde trettio. Wilmer är nöjd.


Anton var inte med oss i Katrineholm utan var hemma och spelade match mot ett äldre LHC-lag. De gjorde en bra match har jag hört. Förlorade med uddamålet.

Tyvärr är Didrik sjuk i feber och snuva nu. Han har haft en ganska jobbig dag i Katrineholm. I morgon väntar en hemmafag för honom.

Nu blir det söndagsmys 😉

– Posted using BlogPress from my iPhone



”Kommentera så gillar jag din kommentar om du ser det minsta bra ut.”
28 juli 2012, 05:08
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, iPhone, kultur, personligt, samhälle


På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.

Detta är en uppmaning.

En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.

Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!

Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.

Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.

Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.

Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.

I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.

På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.

Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.

Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.

Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.

För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?

– Posted using BlogPress from my iPhone



Förbaskade regnväder – busfabrik och poolbad

Edit: Här hade jag lagt en bild av mig själv som jag fick sådan ångest då jag såg i morse så jag var tvungen att ta bort den.

Idag har det regnat. Jag var iväg en sväng på förmiddagen och på eftermiddagen har de stora barnen varit med kompisar.

De små barnen har fått vara i dårhuset en stund idag.


På bilden: Finn ett fel.


På bilden: En bollspelsbur till barnen.

Ikväll har vi varit hos vänner och druckit lite vin och haft trevligt.


På bilden: Barnen badar i vännernas pool.

Ungarna är förskräckliga nu. Särskilt Didrik. Honom förstår jag inte vad det tagit åt. Men det är väl vädret kanske.

Nä, nu trött.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Äntligen hemma till Mello och från den förfärliga Laxåvägen


På bilden: Anton kollar på sin medalj.

Nu är vi hemma efter en jättebra cupdag. Anton är nöjd med sin insats och övrigt. Tyvärr körde vi fel och hamnade på vägen över Laxå då vi skulle åka hem. Den är krokig kan man säga.

Vi kom hem så att vi hann se de sista låtarna i Mello.


På bilden: Inte ett skämt.

Trots Antons känsliga musiköra gillar han Ranelids låt. Ett mysterium för övriga här hemma. Själv tycker jag att Ranelid spelar samma liga som Sean Banan. Förutom att Banan har viss distans. Till sig själv.

Nu vila.

– Posted using BlogPress from my iPhone