Lottas Dagbok


Varje ros har sin tagg
04 april 2018, 22:24
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, musik, personligt, poesi

”We both lie silently still

In the dead of the night

Although we both lie close together

We feel miles apart inside

Was it something I said or something I did

Did the words not come out right

Though I tried not to hurt you

Though I tried

But I guess that’s why they say

Every rose has its thorn

Just like every night has its dawn

Just like every cowboy sings his sad, sad song

Every rose has its thorn”

Annonser


Mars 2018 – livet
25 mars 2018, 23:39
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter

Bloggen fyller elva år. Tiden går fort. Livet går fort.



Nu tolv – Grattis Ozzy
21 februari 2018, 01:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, musik, personligt

På bilden: Tiden går



Januari 2018
30 januari 2018, 19:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt

På bilden: Drömmen lever



Det är 2017
31 december 2017, 18:03
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, personligt

Hade tänkt göra en utläggning. Jag har funderat hela dagen på det och det verkar inte bli så.

Den skulle ha handlat om barnen. Om livet. Om mig själv. Om allt jag förlorat och vunnit under det här året. Året jag på sätt och vis bara vill gräva ner och glömma bort. Om all sorg och lite glädje. Om uppgivenhet och framtidstro.

Den skulle ha handlat om att bära på en hemlighet. Om vissna kärlekspelargoner. Och om levande rosor.

Det blev inte så.

Men Gott Nytt År ändå.

Välkommen 2018. Nya erfarenheter. Nya strider att vinna och några säkert att förlora. Ny glädje och säkert lite sorg. Helst med framtidstro och utan uppgivenhet.

Färre hemligheter. Färre vissna blommor och fler friska och levande.

På bilden: Helt ok ändå



Igår blev lillbebisen sexton år och God Jul också
24 december 2017, 09:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt

På bilden: sweet sixteen

Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.

Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.

Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.

By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.



Fourteen
22 november 2017, 01:04
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas