Lottas Dagbok


Det är 2017
31 december 2017, 18:03
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, personligt

Hade tänkt göra en utläggning. Jag har funderat hela dagen på det och det verkar inte bli så.

Den skulle ha handlat om barnen. Om livet. Om mig själv. Om allt jag förlorat och vunnit under det här året. Året jag på sätt och vis bara vill gräva ner och glömma bort. Om all sorg och lite glädje. Om uppgivenhet och framtidstro.

Den skulle ha handlat om att bära på en hemlighet. Om vissna kärlekspelargoner. Och om levande rosor.

Det blev inte så.

Men Gott Nytt År ändå.

Välkommen 2018. Nya erfarenheter. Nya strider att vinna och några säkert att förlora. Ny glädje och säkert lite sorg. Helst med framtidstro och utan uppgivenhet.

Färre hemligheter. Färre vissna blommor och fler friska och levande.

På bilden: Helt ok ändå

Annonser


Igår blev lillbebisen sexton år och God Jul också
24 december 2017, 09:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt

På bilden: sweet sixteen

Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.

Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.

Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.

By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.



Fourteen
22 november 2017, 01:04
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas



Idag fyller Didrik nio år
05 september 2017, 07:46
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt

Didrik nio.

Idag fyller du år igen lille vän. Min aktiva kreativa unge som jag älskar högre än livet. Det var tur att du kom.

Som en solstråle mellan molnen tittade du ut i den tidiga femteseptembermorgonen 2008. Du har satt guldkant på mina dagar sedan dess.

Du är yngre än den här bloggen så om du skulle vilja någon gång så kan du gå in och läsa om dramatiken med ditt hjärta som var då du föddes. Finns i arkivet under september 2008.

Grattis Didden❤



Hej då juli 2017

Göteborg. Underbara Coldplay på Ullevi i slutet av fasansfullt svarta och ledsna juni månad. Bitterljuvt.

Bråvalla. Anton, jag och en härlig, god vän till mig. Antons dragplåster Skepta han kommer och han går. Snabbt. Jag är trött och ledsen men gör mitt bästa.

Nyköping. Ossian på lyxig innebandycamp. Fem dagar. Utvecklande och härligt.

Alla är där.

Barnen badar i ”havet” i Nyköping.

Varamon. Med sanden mellan tårna händer det. Framåt. Hela. Tiden.

Min trädgård är en campingplats. Barnen tältar i sommarvärmen.

Råssnäs. Anton dinglar med benen från tian. Jag är med men skitig och trött.

Virum. Alla gillade älgarna och slogs om potatisbitarna för matning.

Söderköping. Anton och Wilmer klättrar ner för Ramunderberget på utsidan. Ringer nedifrån och meddelar att de inte kan komma upp igen. Skitungar.

Kissen. Han drog men kom tillbaka. Inte självmant dock. Nu sårig, halt och full av löss.

Vimmerby. Ossian och Didrik har fyra dagar på Bullerby Cup. Jag är introvert och pendlar. Tack till Red Bull och Galantis.

Välkommen augusti!



Jag är katt och jag går mina egna vägar
24 juli 2017, 00:03
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, iPhone, personligt

Så tänkte säkert min katt Laban Persson då han drog ut genom en öppen dörr natten mot den tjugonde juli. Nu är han försvunnen. 

Barnen är så ledsna. 

Vi letar utan framgång sedan fyra dygn. Vi har vandrat i skogen, lockat, rasslat med matpåsen, hämtat kattfällor på djurhemmet, grävt gångar under stängsel och ställt ut vattenskålar, haft en id-hund som spårat. Nu känns det som att vi gjort allt vi kan. Det sägs att man inte ska ge upp. Men. 

Jag har haft mycket motgång på senare tid. Det här behövdes inte. 


På bilden: Laban snart sju år. 



Maj 2017
31 maj 2017, 22:49
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt

Ja. Vad ska jag säga..

Didrik har målat ett hjärta på gatan. Det ser ut som att det är ett hål i det. Kanske en infart. Eller en utfart. 

Jag suger på grillning. Den fina glöden kom efter att korvarna var brända och klara. 


Nu 41.

En ny vän flyttar in. En gammal vandrar vidare. 

Didrik odlar nya intressen. 

Ossian vill bli rik. 


En tidig lördagmorgon har Anton ont på ett annorlunda sätt. Jag sover på pinnstolen bredvid honom på akutmottagningen i vargtimman. 


Didrik vinner choklad på marknaden vid sin nya skola. Han får applåder av alla runt omkring. 


Didrik spelar fotboll. IFK Norrköping. 

Plötsligt ska allt bort. Det flitigt odlade håret. Skönt tycker Wilmer. 


Jag funderar


Planterar en kärlekspelargon. 


Funderar igen. Fast med lockigt hår den här gången. 


..och siktar mot ljuset där borta.