Lottas Dagbok


”Kommentera så gillar jag din kommentar om du ser det minsta bra ut.”
28 juli 2012, 05:08
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, iPhone, kultur, personligt, samhälle


På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.

Detta är en uppmaning.

En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.

Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!

Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.

Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.

Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.

Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.

I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.

På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.

Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.

Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.

Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.

För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?

– Posted using BlogPress from my iPhone



Hade flera idéer om vad jag skulle döpa detta inlägg till men jag vågar inte realisera en enda av dem
01 mars 2011, 10:35
Filed under: Allmänt, debatt, nyheter, personligt, politik, TV


Om jämställdhet och sjuka mammor
10 februari 2011, 11:06
Filed under: Allmänt, Barnen, debatt, Familj, nyheter, personligt, politik

Läs det här.

Fråga dig sedan vad en ‘delning av föräldradagarna rakt av’ skulle göra för skillnad. Jag vet vad jag tror. Jag tror att det skulle gå ut över barnen. För jag tror att många pappor VILL jobba. Men jag tror INTE att det är enbart papporna som vill att mammorna ska vara hemma. Tvärt om tror jag att många mammor vill att papporna ska jobba.

Så det så.



Bra där
07 februari 2011, 12:18
Filed under: Allmänt, debatt, Hälsa, Kändisar, nyheter, politik

Mera sånt.



Elton har blivit pappa
28 januari 2011, 10:19
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, Kändisar, nyheter, personligt, samhälle

Då jag surfade runt för att hitta en länk till en grej som jag tänkte skriva om senare så hittade jag en artikel om Elton John och hans man. De har blivit föräldrar till en jättesöt liten pojke. Så långt väl. Tycker jag. Jag tycker att det är fånigt att dölja omslaget för att barnet har två pappor.

Men jag får lite ont i magen av en sak faktiskt. Elton John är 64 år. Hans man är iofs ‘bara’ 48. Det är inte ok. Föräldraskap har inte med sexualitet att göra så till vida att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar än ett hetropar (fast förvisso kan alltid diskussionen föras kring lämpligheten med att skaffa barn som man redan från början vet ska flytta fram och tillbaka mellan två hem vilket i de flesta fall annars är ett andrahandsalternativ då man inte längre kan vara tillsammans men vanligt då två homopar skaffar barn ihop). Dock tycker jag att det inte är att ta ansvar att ‘skaffa’ barn som kanske inte kommer att få ha sina föräldrar med sig genom hela barndomen ens. Det räcker med att den ena föräldern är 64 (som i detta fallet). Naturligvis gäller det även för hetrosexuella.  Jag tycker att Elton John är för gammal för att bli pappa. Surrogat eller ej. Undrar hur man tänker då man väljer att göra som de gjort..

Nä usch! Det känns lite som att barn blir som en handelsvara. Något man skaffar då man själv skaffar då det passar. Lite som ett husdjur. Och det har som sagt inte med homosexualitet att göra.

Nu får jag säkert mothugg. Jag kan ta det 😉

..och det är en väldigt söt bebis de fått 🙂



God morgon Sverige!
20 september 2010, 09:31
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, personligt, politik, samhälle

Vaknar till ett nytt Sverige. Ett land som valt att släppa in det lortiga patrasket i de fina salongerna. Täcket är tungt denna morgon.

Jag gillar att vara svensk. Jag är glad att leva i ett land där de flesta människor ändå har det bra (och visst finns det invändningar mot det men jag väljer ändå att konstatera att förutsättningarna är goda att få ett bra liv i vårt land). De politiska partierna som sitter i riksdagen har alla för avsikt att att alla  människor ska ha det bra (om än med olika idéer om hur detta skall ske). Man kan rösta rödgrönt eller på Alliansen. Whatever. I detta avseende saknar det helt betydelse.

I dag är jag dock lite sorgsen. Anledningen är att jag är besviken. Jag som alltid har gillat att vara svensk har kommit till insikten att en ganska stor procentandel av mitt folk inte kan vara särskilt smarta. Jag gillar inte känslan ty jag är inte den som brukar sparka nedåt men tyvärr har 5,6% av mitt folk valt att slösa bort den enda möjlighet de har till att påverka landets politik på fyra år på ett populistiskt parti som helt saknar god människosyn, ideolgi och utrikespolitik.

Jag vill alltid se det goda i människor. Här ser jag inget gott. Den enda ursäkt jag kan hitta till att lägga sin röst på detta parti (och fortfarande trots allt vara en människa vari något gott är att finna) är att man är korkad. Eller lurad. Bittert konstaterar jag att det måste vara så.

För hur är det annars möjligt? Hur? Att Sverigedemokraterna, denna äckliga finne på den svenska politikens näsa, lyckats att lura så många? Tror dom att någonting alls kommer att bli bättre nu?



Vem avskyr demokrati?
08 juni 2010, 10:33
Filed under: Allmänt, bloggande, debatt, Familj, personligt, politik, samhälle

Egentligen har jag inte tid att hänga här men jag var tvungen att ta del av lite nutid på en lättillgänglig sajt 😉

Naturligtvis blev jag uppretad. Som alltid.

Sverigedemokraterna har hängt ut en massa folk på en blogg (en pinsam rackare som jag inte länkar till) vilka var högljudda under ett torgmöte som partiet hade i Landskrona. Bland annat en sexårig flicka som de menade ‘visade avsky för demokrati’. Bloggen länkar även till en ‘fantastisk fotograf’ som ‘satt ihop ett ark av människor som gör Landskrona till ett åtlöje’.

Utan att göra någon värdering av detta partis huvudsakliga politiska budskap över huvud taget kan man fråga sig; vem är det egentligen som påverkar de demokratiska förutsättningarna?

Är det en sexårig flicka, hennes pappa och en hög med andra som höjer sina röster mot något som de inte gillar?

Eller är det företrädarna för detta politiska parti som fotograferar människor, bland annat minderåriga, och hänger ut dem och skriver ned dem på internet? Och därefter även försvarar detta med ett hotfullt; ”då kanske föräldrarna tänker till nästa gång”. Underförstått; ‘oj, oj, håll er hemma då vi pratar om ni inte gillar det vi säger för annars kanske ni får era liv förstörda genom att bli uthängda på nätet!! ‘ I sann förtryckaranda.

En demokratins väktare?