Lottas Dagbok


Igår blev lillbebisen sexton år och God Jul också
24 december 2017, 09:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt

På bilden: sweet sixteen

Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.

Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.

Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.

By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.

Annonser


Decemberkärlek 2017
09 december 2017, 14:04
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt



TBT del 2 – Håll om mig
14 september 2017, 23:07
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt, TBT

”Juni 2013. 

Hon springer. I den lilla, korta jeanskjolen springer hon i sina klackskor över den grusiga asfalten. Fan. Nu går de sönder.. men skit samma. Det är värt ett par trasiga klackar. En liten extra minut att vinna är värt det. 

Hon hittar in. In i den kyffiga musikstudion. Ett trumset bara och inget mer. I en hörna står den slitna skinnsoffan och skäms. 

Han är där inne. Hon ser honom först. Han har en blå t-shirt på sig med bokstäver i olika färger på magen och bröstet. Hon har inte sett den förut. De har ju å andra sidan inte träffats så många gånger heller. 

Musiken startar. Håll om mig. Petter. Början på allt. 

Han håller om henne. Hon håller om honom. Länge står de där och håller om varandra. ‘En sådan skulle man ha på kvällen varje dag då man kommer hem från jobbet’. ‘Ja’ tänker hon. Hon vet att det är början på allt. Början på allt. 

Han håller henne. Hon släpper honom. Lite. Längre. In. Släpper taget. Lite. Lite mer.

Början. På. Allt.”

(Isabell Alfredsson, 2017)

På bilden: Juni 2013



Idag fyller Didrik nio år
05 september 2017, 07:46
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, personligt

Didrik nio.

Idag fyller du år igen lille vän. Min aktiva kreativa unge som jag älskar högre än livet. Det var tur att du kom.

Som en solstråle mellan molnen tittade du ut i den tidiga femteseptembermorgonen 2008. Du har satt guldkant på mina dagar sedan dess.

Du är yngre än den här bloggen så om du skulle vilja någon gång så kan du gå in och läsa om dramatiken med ditt hjärta som var då du föddes. Finns i arkivet under september 2008.

Grattis Didden❤



TBT del 1 – I see fire
31 augusti 2017, 11:50
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt, TBT

”November 2013.

Ed Sheeran sjunger I see fire. Jag får låten skickad till mig i ett meddelande först. Sitter i bilen på morgonen före jobbet och lyssnar på den för första gången. Inuti mig är någonting på väg att hända. Något stort som inte går att stoppa.

If this is to end in fire
Then we should all burn together
Watch the falmes climb high into the night
Calling out for the rope sent by and we will
Watch the flames burn on and on the mountain side

Metaforiskt. Jag förstår men vill inte förstå. Resan har börjat. Inne i min kropp pågår ett krig.

Eftermiddag samma dag. Hänger med en vän någon timme efter jobbet och en gitarr kommer fram. Tonerna kommer. Mitt inre skriker.. SLUTA! Jag viskar.. sluta..

”Varför? Det är en fin låt”
”Jag vill inte höra den”
”Men varför.. jag förstår inte”
”Den gör ont.. bara sluta..”

Det blir tyst i rummet.

Det brinner. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill..”

(Isabell Alfredsson, 2017)

På bilden. Jag i november 2013. 



Hej då juli 2017

Göteborg. Underbara Coldplay på Ullevi i slutet av fasansfullt svarta och ledsna juni månad. Bitterljuvt.

Bråvalla. Anton, jag och en härlig, god vän till mig. Antons dragplåster Skepta han kommer och han går. Snabbt. Jag är trött och ledsen men gör mitt bästa.

Nyköping. Ossian på lyxig innebandycamp. Fem dagar. Utvecklande och härligt.

Alla är där.

Barnen badar i ”havet” i Nyköping.

Varamon. Med sanden mellan tårna händer det. Framåt. Hela. Tiden.

Min trädgård är en campingplats. Barnen tältar i sommarvärmen.

Råssnäs. Anton dinglar med benen från tian. Jag är med men skitig och trött.

Virum. Alla gillade älgarna och slogs om potatisbitarna för matning.

Söderköping. Anton och Wilmer klättrar ner för Ramunderberget på utsidan. Ringer nedifrån och meddelar att de inte kan komma upp igen. Skitungar.

Kissen. Han drog men kom tillbaka. Inte självmant dock. Nu sårig, halt och full av löss.

Vimmerby. Ossian och Didrik har fyra dagar på Bullerby Cup. Jag är introvert och pendlar. Tack till Red Bull och Galantis.

Välkommen augusti!



Jag är katt och jag går mina egna vägar
24 juli 2017, 00:03
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, iPhone, personligt

Så tänkte säkert min katt Laban Persson då han drog ut genom en öppen dörr natten mot den tjugonde juli. Nu är han försvunnen. 

Barnen är så ledsna. 

Vi letar utan framgång sedan fyra dygn. Vi har vandrat i skogen, lockat, rasslat med matpåsen, hämtat kattfällor på djurhemmet, grävt gångar under stängsel och ställt ut vattenskålar, haft en id-hund som spårat. Nu känns det som att vi gjort allt vi kan. Det sägs att man inte ska ge upp. Men. 

Jag har haft mycket motgång på senare tid. Det här behövdes inte. 


På bilden: Laban snart sju år.