Lottas Dagbok


As long as the stars are above you
09 april 2018, 22:35
Filed under: Allmänt, Bilder, musik, personligt

”How long will I love you

As long as stars are above you

And longer if I can

How long will I need you

As long as the seasons need to

Follow their plan

How long will I be with you

As long as the sea is bound to

Wash up on the sand

How long will I want you

As long as you want me to

And longer by far

How long will I hold you

As long as your father told you

As long as you can

How long will I give to you

As long as I live through you

However long you say

How long will I love you

As long as stars are above you

And longer if I may

How long will I love you

As long as stars are above you”

Annonser


Varje ros har sin tagg
04 april 2018, 22:24
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, musik, personligt, poesi

”We both lie silently still

In the dead of the night

Although we both lie close together

We feel miles apart inside

Was it something I said or something I did

Did the words not come out right

Though I tried not to hurt you

Though I tried

But I guess that’s why they say

Every rose has its thorn

Just like every night has its dawn

Just like every cowboy sings his sad, sad song

Every rose has its thorn”



Mars 2018 – livet
25 mars 2018, 23:39
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter

Bloggen fyller elva år. Tiden går fort. Livet går fort.



Nu tolv – Grattis Ozzy
21 februari 2018, 01:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, musik, personligt

På bilden: Tiden går



Januari 2018
30 januari 2018, 19:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt

På bilden: Drömmen lever



Igår blev lillbebisen sexton år och God Jul också
24 december 2017, 09:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt

På bilden: sweet sixteen

Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.

Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.

Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.

By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.



Decemberkärlek 2017
09 december 2017, 14:04
Filed under: Allmänt, Bilder, personligt