Lottas Dagbok


Hej då juli 2017

Göteborg. Underbara Coldplay på Ullevi i slutet av fasansfullt svarta och ledsna juni månad. Bitterljuvt.

Bråvalla. Anton, jag och en härlig, god vän till mig. Antons dragplåster Skepta han kommer och han går. Snabbt. Jag är trött och ledsen men gör mitt bästa.

Nyköping. Ossian på lyxig innebandycamp. Fem dagar. Utvecklande och härligt.

Alla är där.

Barnen badar i ”havet” i Nyköping.

Varamon. Med sanden mellan tårna händer det. Framåt. Hela. Tiden.

Min trädgård är en campingplats. Barnen tältar i sommarvärmen.

Råssnäs. Anton dinglar med benen från tian. Jag är med men skitig och trött.

Virum. Alla gillade älgarna och slogs om potatisbitarna för matning.

Söderköping. Anton och Wilmer klättrar ner för Ramunderberget på utsidan. Ringer nedifrån och meddelar att de inte kan komma upp igen. Skitungar.

Kissen. Han drog men kom tillbaka. Inte självmant dock. Nu sårig, halt och full av löss.

Vimmerby. Ossian och Didrik har fyra dagar på Bullerby Cup. Jag är introvert och pendlar. Tack till Red Bull och Galantis.

Välkommen augusti!

Annonser


Jag är katt och jag går mina egna vägar
24 juli 2017, 00:03
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, iPhone, personligt

Så tänkte säkert min katt Laban Persson då han drog ut genom en öppen dörr natten mot den tjugonde juli. Nu är han försvunnen. 

Barnen är så ledsna. 

Vi letar utan framgång sedan fyra dygn. Vi har vandrat i skogen, lockat, rasslat med matpåsen, hämtat kattfällor på djurhemmet, grävt gångar under stängsel och ställt ut vattenskålar, haft en id-hund som spårat. Nu känns det som att vi gjort allt vi kan. Det sägs att man inte ska ge upp. Men. 

Jag har haft mycket motgång på senare tid. Det här behövdes inte. 


På bilden: Laban snart sju år.