Lottas Dagbok


”Kommentera så gillar jag din kommentar om du ser det minsta bra ut.”
28 juli 2012, 05:08
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, iPhone, kultur, personligt, samhälle


På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.

Detta är en uppmaning.

En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.

Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!

Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.

Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.

Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.

Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.

I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.

På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.

Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.

Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.

Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.

För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?

– Posted using BlogPress from my iPhone

Annonser

1 kommentar so far
Lämna en kommentar

There’s definately a great deal to know about this issue. I love all of the points you made.

Kommentar av Faith




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: