Lottas Dagbok


På startbanan
31 juli 2012, 20:03
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, ful blir snygg, iPhone, personligt


På bilden: The truth is out there.

Jag har våndats. Funderat av och an. Och av och an. Under en väldigt lång tid. Ett år kanske.

Nu är det dags. Jag vet det. Våndorna har varit extra stora under den senaste tiden. Idag har den varit med mig hela dagen. Lådan.

Jag vet. Jag vet att jag kommer att skrika. Gråta. Svära. Efteråt.

Resan kan bli lång. Den började häromdagen med en korrigering som drog ut det gamla. Men nu är det dags. Att lyfta.

Bye, bye brownie…

– Posted using BlogPress from my iPhone

Annonser


”Varför läcker allt här hemma?”

Rubriken är Wilmers kommentar. Allt läcker här hemma. Kylen är paj. Reparatör kommer på onsdag. Handfatet i badrummet läcker fortfarande trots att vi fixade det häromdagen samt har haft en rörmockare här hemma idag (världens bästa Östgöta VVS).

I övrigt började vi dagen med skitlång promenad. Fint värre. Vädret var skönt och Didrik var god i sin vagn.

På eftermiddagen var vi i Ledberg på hembakt fika och barnen lekte. Bra fint och härligt där minsann.


På bilden: Anton kör cross.

Ikväll började fotbollsträningen för Anton. Wilmer hängde med. Didrik och Ossian och jag drog till sportaffären en sväng. Trekiloshantlar. Det går bra nu.

Nu Wallander.

Pssst… här..

– Posted using BlogPress from my iPhone



En nästan onödig lördag, en del tjat om den här bloggen samt söndag med trevliga gäster
30 juli 2012, 01:35
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, ful blir snygg, iPhone, Jobb och plugg


På bilden: Didrik tycker om nagellack.

Det är mycket nu.

Igår kväll var jag så trött efter en natt med två timmars sömn och en sen kväll på grannens veranda så jag somnade mitt i skrivandet. Det var inte något särskilt lustfyllt inlägg heller så det kvittar. I alla fall hade jag hunnit skriva som följer;

”Idag har det inte hänt mycket. Jag har gjort en färgkorrigering av håret på mig själv, ätit hamburgare hos mor och far, och avslutat med ett par timmar på grannarnas veranda. Det blir en del tid där.”

Sedan var jag inne och snurrade på ett ganska uttjatat område. Åtminstone för dem som hängt här sedan starten 2007. Ja, jag vet att de finns.

Jag hade hunnit skriva:

”Jag har tjatat om detta i alla år jag skrivit i denna bloggen; detta är mitt rum. Att blogga är kommunikation. Övervägande enkelriktad. Ibland vill man tala till punkt och då är bloggen rätt plats. En fri- och rättighet. För mig. Jag tilltalar aldrig enskilda här och jag kommer heller aldrig att låta enskilda förhållanden hindra mig att skriva det jag känner för. Skriver jag här finns ett syfte att nå ut till många. Ibland en idé att inte veta vilka som tar del av innehållet och att texten finns kvar på obestämd tid framåt. Som vilken runsten som helst. Vem som helst är fri att skapa en egen blogg.

Min blogg är öppen för kommentarer och jag välkomnar diskussion i kommentarsfältet. Det ska vara mycket opassande om jag skulle få för mig att plocka bort någon kommentar. Men visst; det har hänt. Aldrig dock att jag skulle ta bort en kommentar som riktar kritik mot det jag skrivit.

Jag kommer aldrig att låta någon annan bestämma vad jag ska posta här. Bloggen är en dagbok men har även genom tiderna innehållit inlägg i debatten där andan faller på. Dock kanske inte så mycket nu som tidigare.”

Tja. Så långt hade hade jag hunnit innan ögonen trillade ihop. Minns inte hur jag tänkt avsluta eller om jag hade någon poäng. Orkar inte väga varje ord på silvervåg en söndagkväll så detta är vad som serveras.

Idag, söndag, har inte mycket hänt. Förutom att vi har haft gäster. Det var jättetrevligt. Särskilt eftersom det var personer som vi träffar alltför sällan. Vi bodde grannar tidigare. Vi kunde i princip glo in in varandras kök. Det var trevligt att höra lite om hur det var på gamla gatan.

Nu ska jag sova. God natt.

– Posted using BlogPress from my iPhone



”Kommentera så gillar jag din kommentar om du ser det minsta bra ut.”
28 juli 2012, 05:08
Filed under: Allmänt, debatt, Familj, iPhone, kultur, personligt, samhälle


På bilden: Facebook style. Vänligen ”gilla om jag ser det minsta lilla bra ut”.

Detta är en uppmaning.

En uppmaning till alla som har barn som har ett liv på Facebook.

Håll koll på vad era barn skriver i detta forum!

Prata med dem om hur de tror att det känns att vara den enda av femtiosju som inte får en tumme upp på en ”kommentera så gillar jag din kommentar om du är det minsta söt”-statusrad. Många där ute vet redan hur det känns. Lovar.

Jag ser ett mönster. Ett mönster där hierarkier formuleras och cementeras.

Facebook är en arena för mycket positivt. Men det är även en arena för mobbing. Och ärligt talat så skiter jag i vad alla vuxna hittar på mot varandra. Detta handlar om barnen, och i synnerhet de som egentligen är för unga för att vara på Facebook. De som i många fall inte är mogna för att hantera detta sociala verktyg.

Se till era barn! Skaffa ett konto själv och ta ansvar för vad era barn gör på Facebook. Eller ta ställning och tillåt inte Facebook alls för barnets räkning. Vår ansvarsskyldighet sträcker sig hela vägen dit. Oavsett vårt eget intresse för företeelsen i sig.

I barnidrottens värld hör man ibland kommentarer i stil med ”ungarna vet redan hur de ligger till i alla fall” för att skapa gehör för att man som ledare eller förälder befäster barnens egna informella hierarkier genom olika aktiviteter. ELLER att vända ryggen till. Kommentaren i sig är ett tecken på att man misslyckats med något synnerligen viktigt. Vuxnas uppgift är att utmana barnens informella hierarkier. Inte bekräfta dem som riktiga.

På samma sätt misslyckas man med en synnerligen viktig sak då man ger fritt spelrum till barnen på Facebook och de deltar i sådana ”du får en tumme om du är det minsta söt”-trådar. Detta misslyckande är dock inte bara föräldrarnas utan tillfaller hela nätverket kring barnen. Alla vi som har till uppgift att förmedla ett värdegrundsbudskap.

Facebook kan säkert framstå som en låtsasvärld ur vissa perspektiv men för barnen är det inte det. Det är allvar. Lika mycket som vilket annat umgänge som helst.

Jag var på ett möte vid ett tillfälle där en av deltagarna inte ville ha information via mejl för att ”alla kanske inte är intresserade av sådant”. För mig är det samma sak som att vara ointresserad av brevlådor eller av att svara i telefonen. Har man barn på Facebook gäller samma sak. Ointresse är inte ett giltigt skäl till frånvaro.

Ja. Jag förstår att man inte kan se allt. Jag förstår att man inte kan vara precis överallt. Men man kan göra sitt bästa. Mina ungar kan säkert också komma att dyka upp i fin/ful?-trådarna på fejjan men jag kommer ALLTID att göra mitt yttersta för att de inte ska vilja vara där.

För om vi föräldrar inte finns där och tar ansvar, vem ska då göra det? Flugornas herre?

– Posted using BlogPress from my iPhone



Fredag – oh happy day


På bilden: By Jumperfabriken.

Idag:

– Började med en trasig avloppskrök i badrummet före frukost. Jag skulle åtgärda stopp och översvämning inne i möbeln men fick inte ihop kröken igen. Det blev en följetång genom hela dagen. Farsan fick hjälpa till och det blev till att såga av plaströret och sätta nya packningar.

– En tur till stan med Ossian för nya Crocs och spark som Wilmer fick igår. Vi for över hela staden, hela Tornby och sedan tillbaka till stan igen för att hitta rätt modell och färg på Crocs. Han vet vad han vill den lille mannen och han är väldigt svårövertalad.

– Köpt näring till gräsmattan för tusen spänn. Helt sjukt. Varför har ingen sagt något om detta?? Skulle ha lagt sten på hela baksidan istället. Hade varit billigare.

– Hämtat Anton efter hans resa/läger i Skara. Så härligt att han är hemma. Han är så trött men har haft det bra. Han har blivit mycket väl omhändertagen under hela veckan. Hans egna ansvarsområden får han jobba på. Jag vet nämligen att han bara äger ett par neonoranga Pierre Robert-kallingar så jag tror inte att han fattat vilket fack på trunken de blå, gröna, randiga och vit-svarta kallingarna låg. Och han måste verkligen ha ogillat tvålen vi packat ner åt honom för den hade han totaltatat. Helt rätt! Vem f** behöver tvål?? 😉

– Tvätt, tvätt, tvätt. Snart har jag nått golvet jag tror finns under högen.

– En pratglad stund på trevliga grannars veranda.

– Nu OS-invigning. Det måste vara det tredje OS sedan jag startade den här bloggen.

– Trött. God natt!

– Posted using BlogPress from my iPhone



Wilmer + mamma = sant


På den nya kickboarden: Wilmer i sina nya gröna Crocs.

Idag har vi varit i stan Wilmer och jag. Han skötte sig utmärkt och blev rikligt belönad för det.

Ikväll har vi ätit mat på Yrvädersvägen och lärt oss en massa om hur husvagnen fungerar. Suck. Jag gillar hotell och stugor med egen toa och dusch.

Ikväll har Wilmer, Ossian och jag varit på MAXI och handlat. Jag köpte en avfärgning som jag kanske ska köra på mitt hår.

Inte nog med detta utan det blev lite motion ikväll också. Wilmer körde sin nya spark och jag sprang och gick. Gick bra men magen började bubbla på slutet av rundan.

I morgon kommer Anton Benson hem. Idag har han varit på Skara Sommarland. Har bara fått positiva rapporter. Han hade hade åkt fritt fall flera gånger. Usch, det som kan göra så ont.

Nu ska jag googla lite och sedan vila.

– Posted using BlogPress from my iPhone



Onsdag – besök hos Anton i Skara
25 juli 2012, 22:16
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport

Idag har vi varit i Skara och hälsat på Anton där han är på hockeyläger med sitt lag.

Tyvärr hade Anton inte någon bra dag idag utan hade ont i magen och sprang på toa under hela eftermiddagen. Han missade hela ispasset tyvärr för han orkade inte vara med. Men efter en smörgås, lite dryck och senare pasta och carbonara, så var han bra igen och badade och lekte. I morgon ska de till Skara Sommarland. Vi är på väg hem nu.


På bilden: Här bor Anton och Anderssons.


På hotellet intill: Overkligt många dyra tavlor. På bilden: By Anders Zorn.


På bilden: Anton ska äta.


På bilden: Ossian är sur för att han inte får gå på Skara Sommarland.


På bilden: Ossian är fortfarande sur för att han inte får gå på Skara Sommarland.


På bilden: Området utanför ishallen där Ossian och Wilmer badat hela dagen.


På bilden: Här lämnade vi Anton nöjd och glad då vi åkte hemåt.

– Posted using BlogPress from my iPhone