Lottas Dagbok


Så här är det – om kompetente pojken Ossian
28 april 2011, 12:10
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, personligt, skolan

Vår Ossian är en duktig kille. Framåt med det mesta. Född tidigt på året 2006. Går hos jättebra dagmamma. Dock en ensam dagmamma som inte kan erbjuda femårsgrupp. Ossians umgänge är litet eftersom han är en del av ett litet sammanhang. Han är hungrig på mer. Redan nu.

Vi har planer på att låta honom börja förskoleklass redan till hösten med de barn som är födda 2005. Fredrik är övertygad. Jag tror på Ossian men är nervös för att fatta ett dåligt beslut.

Jag vill gärna ha era kommentarer! Gärna med olika perspektiv 🙂

Annonser

10 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Skriver en lång kommentar, ursäkta på förhand!

Jag var själv ensam ”stor” hos min dagmamma och för min del tror jag det påverkade mig ganska negativt. Sedan är det ju alltid svårt att säga vad som är ”arv eller miljö” och alla barn är olika. Men jag tror att min blyghet som jag led ganska mycket av förr kan ha att göra med att jag så ofta var själv som barn när jag gick hos dagmamma. Hon hade bara mig och ett gäng väldigt små barn. När jag sedan började på lekis tyckte jag det var svårt att hävda mig bland de andra barnen, de var alla mycket mer framåt. Jag har ett tydligt minne av dockrummet på lekis som jag gärna ville leka i, men det var ett litet trångt rum och alla barn ville vara där. Så jag tror inte ens att jag gick in i dockrummet under hela mitt år på lekis. För mig var det nog ett väldigt stort steg att gå ifrån dagmamman till lekis.

Jag tror det hade varit bättre för min utveckling generellt om jag hade varit med jämnåriga. Det får mig att tänka att ni kanske skulle skola in honom på dagis först så att han lär känna jämnåriga barn där som han sedan följer till förskoleklassen. Men jag antar att ni redan har tänkt på detta men uteslutit det som ett alternativ? Sedan är det väl så att det inte finns någon garanti att barnen sedan hamnar i samma förskoleklass, men fördelen är att man får en gemensam upplevelse och känner till barn sedan innan (fast det kanske han gör ändå). Jag tror säkert att det funkar bra att han får börja i förskoleklassen direkt också. Om jag får vädra mina åsikter helt ohämmat så tror jag att det sämsta alternativet är att han är kvar hos dagmamman, men det är utifrån mitt perspektiv! Å andra sidan har jag hört även av andra föräldrar att de upplever att steget från dagis till förskoleklass som mycket stort så det kanske är något att ta hänsyn till också.

Vi har ett barn som ska börja i förskoleklass till hösten så vi har ju också intresserat oss en del för detta! Det jag har hört är att det t ex inte finns något ”omhändertagande” i förskoleklassen på samma sätt som det gör på dagis. En pappa berättade för mig att de inte verkade bry sig så mycket om att se till att barnen har rätt kläder på sig, de förväntas fixa det helt själva. Det betyder att hans dotter flera gånger lekt ute på hösten utan ytterkläder. Denna situation kan ju vara mer eller mindre allvarlig, men för mig handlar det om att jag oroar mig över om de lyckas ha koll på alla. Ser de mitt barn? Bryr de sig? Jag har också hört att det är mycket svårt att få återkoppling och det kanske man egentligen vill ha extra mycket av när barnet börjar på en ny skola med helt nya barn. Sedan är det ju detta m stora barngrupper.. Vi har precis fått veta att de ska vara 29 barn i klassen! Det känns helt hemskt just nu, men i maj har vi föräldramöten, öppet hus etc så man kanske känner sig mer lugnad när man väl får komma till skolan och se med egna ögon hur det fungerar..

Nåväl, vet inte om du blev så mycket klokare nu 😉 Men jag är övertygad om att ni kommer hitta en bra lösning. Lycka till!

Kommentar av Sofia

Förstår precis vad du funderar på och går igenom. Jag…mailar dig och berättar mer.

Kommentar av Trebarnsmamman

Noah har en sådan i sin klass som gick två år i ettan sedan! Varför inte gå två år i förskoleklass? Vad jag vet var det inte intellektuellt, socialt utan snarare att när tempot drogs upp mot tvåan fanns det för mkt lek kvar i kroppen. Det funkar ju det med och vad jag vet har ingen kommenterat något om detta! Min högst personliga uppfattning är att förskolan var en underbar plats att vara stor på. Skolan är en värld där man kan känna sig rätt liten! Dessutom är skolan råare, mindre övervakad och rent allmänt tuffare. Inte något jag skulle ha bråttom till med min femåring. Alla barn är ju dock olika och ni har ju problemet med dagmamman! Hade det varit ett bra dagis hade jag inte funderar alls men nu är det ju riktigt riktigt knivigt!

Kommentar av Teeby

Oj! Tack 🙂 Kommer med svar då jag har mer tid. Måste packa lådor. Men vill tillägga att vi har en jättebra dagmamma så hon är inte någon orsak till att vi har funderingar. Och Ossian är inte direkt ensam där utan det finns en flicka till som är i hans ålder. Men han signalerar att han behöver en större kontext.

Återkommer 🙂

Kommentar av Lotta

Hej!
Det är inte ett lätt beslut att ta . Del så ska du tänka på den sociala, han bli yngre än de andra barnen, kanske ett år. Om dagmamman kan ha ett samarbete med förskolans 5 års grupp är det ett alternativ. Jag kan känna mig kluven till barn att börjar innan, även om föräldrarna tycker att de är mogna och kan så mycket så är det en annan värld. De ska hålla reda på sina saker de ska m.m
jag kände mig orolig för Ludvig som är december barn om inte han skulle stanna kvar i förskolan ett extra år , men han klarade sig utmärkt, Ludvig är yngst av fyra och han kunde hävda sig men jag tyckte att han var så liten:)Så Ossian kanske klarar sig riktigt bra.
Gå på er magkänsla, ensam är inte bra.

Kommentar av Mia

Nä. Helt ensam är han ju inte men jag tror att han behöver mer.

Jag var också orolig för Anton då han började sexårs. Han var ju första barnent också för oss. Men det har gått bra.

Det är ett svårt beslut. Önskar att jag hade facit.

Kommentar av Lotta

Facit får du tvyvärr inte förrän om typ 30 år. Följ ditt hjärta och fatta ett beslut som du/ni kan stå upp för och säga i efterhand ”att vi utifrån rådande situation fattade det bästa beslutet.” Det kanske inte är det bästa beslutet när du får se facit men ni måste änåd känna er trygga i beslutet.

Kommentar av Trebarnsmamman

Jamen jag skulle ju viska grattis också…och så glömmer jag bort det! GRATTIS på fössedagen Lotta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentar av Trebarnsmamman

Ja. Vi är nöjda med vårt beslut. F var väldigt säker innan och jag var osäker. Nu känner jag mig helt trygg faktiskt.

Sent tack för grattis 🙂

Kommentar av Lotta

PS Tack så jättemycket för all respons på detta inlägg även via mejl och på facebook. Tackar ödmjukast.

Kommentar av Lotta




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: