Lottas Dagbok


Om jämställdhet och sjuka mammor
10 februari 2011, 11:06
Filed under: Allmänt, Barnen, debatt, Familj, nyheter, personligt, politik

Läs det här.

Fråga dig sedan vad en ‘delning av föräldradagarna rakt av’ skulle göra för skillnad. Jag vet vad jag tror. Jag tror att det skulle gå ut över barnen. För jag tror att många pappor VILL jobba. Men jag tror INTE att det är enbart papporna som vill att mammorna ska vara hemma. Tvärt om tror jag att många mammor vill att papporna ska jobba.

Så det så.

Annonser

11 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Tur jag vänder på statistiken då. Jag måste nämligen vara mycket sjuk för att hinna ikapp makens sjukskrivningsmängd 😉

Ha då aldrig märkt hemma hos mig att ”jag måste vara hemma”. Vilken förlegad syn…att män tvingar kvinnor att vara hemma.

Jag har själv valt att vara hemma med mina barn och faktsiskt lite knuffat bort maken från möjligheten. Fast å andra sidan har han varit hemma stora delar ändå p.g.a sjukskrivning. Men vi är ju som kännt världens mest ojämlika par eftersom maken inte ens tagit ut sina alldeles egna dagar. Och är därmed extremt långtifrån hälften av dagarna.

Kommentar av Trebarnsmamman

Ja men precis. Den där krönikan reducerar ‘problemet’. Det är precis som att man kan skylla det mesta som blir fel på att man inte har en lagstadgad likadelning av föräldraledigheten. Jag tror inte att det är så enkelt.

Jag gissar att de politiker som fattat beslut om att det inte ska vara någon lagstadgad delning funderat mycket och nyanserat på problemet och att det därför är som det är.

Hur som helst så; det som mest stör mig är när man förminskar problemet och inte tar hänsyn till dess komplexa karaktär (om du fattar mitt bludder nu). Typ på samma sätt som då man reducerar genusproblematik till vilken färg det är på kläderna man sätter på barnen.

Kommentar av Lotta

Håller helt med! Genus är inte det samma som färg och jämställdhet är inte det samma som vem som tagit ut vilka föräldrardagar.
Jag hävdar att både genus och jämställdhet bottnar i lika värde och hur två personer upplever att de är lika värda betyder inte nödvändigtvis att allt måste delas med milimeterrättvisa…det kan istället upplevas begränsande och påtvingar och då förlorar man hela detta med lika värde aspekten!

Kommentar av Trebarnsmamman

Antar att du hänger med även om det låter svamligt 😉

Kommentar av Trebarnsmamman

Och förresten avrför värderar vi olika färgers värde? Och varför sätts den ”maskulina färgen” som mer vär än den ”feminina färgen”. Rosa är väll precis lika fint som blått och en pojke klädd i rosa är lika fin som en flicka klädd i rosa precis som en blå flicka är lika fin som en blå pojke. Bla, bla, bla…this keeps me going!

Kommentar av Trebarnsmamman

1. Ja det har du rätt i. Och vidare uppstår problematilken med det i en komplex samhällsstruktur och social struktur med värderingar som är nedärvda genom generationer samt i förhållande till människors uppfattningar om sig själva och självmedvetenhet.(sorry men nu blev jag krånglig)

2. Ja absolut. No probs.

3.Ja det tycker jag också. Jag klär barnen i alla möjliga färger och gör inger större väsen av det. Mina söner har rosa kläder (om de vill). Visst är rosa en färg som av tradition är förknippas med flickebarn osv, men det känns inte som att man löser någon genusproblematik eller ens får till någon poäng genom att sätta en rosa t-shirt på sin son. För mig är det helt ok att inte vilja klä sin pojk i rosa (eller liknande). Man kan vara genusmedveten i alla fall. Sedan tycker jag inte att man behöver sudda ut den visuella könstillhörigheten och göra alla androgyna för att få till ett jämställt och genusmedvetet samhälle. Som sagt; det är att reducera problemet.

Kommentar av Lotta

1) Amen
2) 🙂
3) Där slog du huvudet på spiken!

Jag tycker man skall vara stolt över sitt kön och därför 1) inte försöka efterlikna det andra könet 2) Inte försöka bli androgyn 3) Däremot skall man förvänta sig och kräva att bli behandlad med lika värde som alla andra. Dvs att jag som kvinna t.ex. är lika mycket värd som en man i samhället Sverige. Jag behöver däremot inte betee mig som en man för att bli behandlad med lika värde! Samma gäller att homosexuella är lika värda, invandrare är lika värda, sjukskriva är lika värda, handikappade är lika värda. Alla är vi värda att behandlas som värdefulla och respekt…men lika kan vi aldrig vara och bli! Hur skulle samhället se ut om alla t.ex. såg ut och betedde sig som och jobbade med samma saker som statsministern? Då skulle vi leva i ett väldigt tråkigt och enformigt samhälle för vem skulle göra alla andra saker? Alla är värdefulla och viktiga! Just för att vi är bra på olika saker och behövs!!!!!!

Kommentar av Trebarnsmamman

Nä, och om man försöker att jämna ut könen så faller man ju egentligen bara efter för problemet. Det bästa vore om kvinnor exvis kunde få lika lön för lika arbete och fortfarande kunna klä sig i kjol och rosa kläder och allt vad det nu är 😉

Kommentar av Lotta

Yes! Där slog du huvudet på spiken! Precis min åsikt!!!!!!

Kommentar av Trebarnsmamman

Och kanske ändå mer att tungt arbete uppvärderades (såsom fabriksarbete, barnpassning, städning, sjukvård osv) och pappersvänderi slutade vara någon form av idealt arbete.

Kommentar av Trebarnsmamman

Ja. Fast där har vi ju också ett problem då de grupper som har traditionella kvinnoyrken är så stora. Det innebär att stora läneökningar skapar inflation. Det är en av anledningarna till (och ytterligare ett perspektiv på) att just kvinnor med tunga arbeten halkar efter. Jag menar inte att det ursäktar att det är så utan snarare att det förklarar problemets komplexitet.

Kommentar av Lotta




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: