Lottas Dagbok


Laban – vår hemliga katt
22 januari 2011, 00:28
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Husdjur, personligt

Nu är det snart fem månader sedan jag hittade honom. Kall, blöt och halvdöd. Nyfödd, pytteliten och bortstött av sin mamma. Kanske kommer jag att berätta historien här på bloggen någon gång. Kanske.

Laban. Stor har han blivit. Svår att fånga på bild och då kan det hända att en örsnibb hamnar utanför.

Öron ja. Någon sa att han är så vacker med sin smäckra kropp och sina stora öron. Vem kunde tro att han skulle bli sådan..?

Klorna är vassa. Det är de klorna som inte ska riva sönder våra vita fina väggar i det nya huset sedan. Inte heller soffan som vi hoppas kunna köpa någon gång. Vi får sköta uppfostran här i hyreshuset :mrgreen: så blir allt bra sedan.

Annonser

7 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Lille mannen! När jag såg honom hade han svårt att kliva över dammsugarslangen. 🙂 Tufva har nu vid 5 1/2 års ålder kunnat förlika sig med katter. -Alltid nått. Att hon inte blir näst intill hysterisk om det skulle råka komma en katt i närheten. Nu är det bara alla andra djur kvar…

Kommentar av ulle

Ja, det var på den tiden då jag fortfarande bar honom i en liiiiten lylväska från Kronfågel hem till mamma för att väga honom på köksvågen varje dag 😀

Om hon är rädd för katter rekommenderar jag inte ett möte med den här katten just nu :mrgreen: Har man otur börjar han jaga fötterna. Han är tokig i Ossians för han börjar springa runt och skrika och då blir det ännu roligare. Men uppfostran pågår. Det ska ju gå att ha honom inne i vårt nya hus sedan. Vill inte riskera att behöva bygga en bur i trädgården :mrgreen:

Kommentar av Lotta

Men så fin han är!!!!!!!!!!!!!

Kommentar av Trebarnsmamman

Jaa. Visst är han 🙂 Jag är faktiskt jättestolt och nöjd med det jobb jag har lagt ner på honom. Kanske låter det banalt men det var ett av de största projekt jag genomfört 😉 Det krävde minutiös precision i början och oddsen var ju jättedåliga egentligen. Jag tror inte att jag fattade då hur dåliga de var, och det var nog tur. Men jag förstod hur viktigt det var att allt gjordes med exakthet i början.

Och jag är ingen kattmänniska egentligen. Jag hade verkligen inga planer på att skaffa någon katt. Har dålig erfarenhet av dem sedan tidigare. Katter jag haft har blivit psykiskt sjuka och pissat på golvet. Skulle dock aldrig kunna göra av med denna nu ❤

Kommentar av Lotta

Hihi, jag är inte heller kattmänniska. Är faktiskt i grunden rädd för katter…men min kisse gör jag mig aldrig av med! Hon är underbar!!!! Antar att det blir så när man får dem när de är så små och hjälplösa 🙂

Kommentar av Trebarnsmamman

Ibland när jag tittar på henne dyker tanken upp att hon skulle varit död om det inte vore för mig. Att denna underbara katt var dömd till döden, och jag blir så tacksam för att det inte blev så…för det känns som att världen skulle saknat en av de finaste katterna. Lite knäppa tankar, jag vet. Men så känner jag ibland…och jag antar att du känner lite så också 🙂

Kommentar av Trebarnsmamman

Exakt så. Jag tänker på det nästan varje dag faktiskt; att han skulle ha varit död (på någon timme) om det inte hade varit för mig. Och nu är han en stor och fin katt (med smäcker kropp och stora öron 😉 :mrgreen: )

Kommentar av Lotta




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: