Lottas Dagbok


Anton är hemma nu
30 september 2009, 20:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, nyheter, personligt

Han är jättetrött och har inte öppnat ögonen sedan jag kom för att hämta honom vid ögonkliniken. Han mådde inte alls bra och jag fick avstyra alla planer på.. ja allt vad det nu var.. och skjutsa Anton hem till sängen. Nu sover han och det har han gjort sedan han kom hem (och förhoppningsvis hela kommande natten med tanke på vad klockan är nu 😉 )

Det finns lite foton som jag tror kan dyka upp här på bloggen i morgon eller något.

Nu Idol!

Jag skrev ju förut idag om den där nya tsunamikatastrofen. Nu såg jag att det har varit jordbävning där i närheten igen. Fy. Åter igen; perspektiv..

Annonser


Anton före hans skelningsoperation
30 september 2009, 13:04
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, personligt

Som jag skrivit om tidigare så opereras Antons ögon idag. Jag var med ett par timmar på förmiddagen men sedan åkte jag hem för att jobba (vad trodde jag?) och Antons pappa stannade kvar för att ta hand om honom då han vaknar. Han har inte vaknat ännu men han är färdigopererad har jag fått veta.

Jag tog i alla fall några bilder. De är tagna med mobilen och kvaliteten är därav lite si å så. De är tagna på längden och tvären lite hur som, men Anton är lika fin ändå 🙂

Anton innan op

Han fick först sitta på ett rum och vänta på doktorn.

Anton väntar å väntar

Som tur var fanns det en TV så han kunde kolla lite på barnkanalen.

Anton i strumpor

Sedan doktorn varit där och satt kryss på huvudet var det dags att ta på uniformen 😉

Nervös Anton

I hissen ner till operation började allvaret kännas, men eftersom Anton är en så tapper kille kostar han på sig ett leende ändå. Försök till ett i alla fall 🙂

Ska just rullas in

”Hej då mamma! Vi ses sedan.”

Väntan.

Fortsättning följer!



Jag hade bestämt mig för att inte skriva något om den där tsunamin…
30 september 2009, 12:28
Filed under: Allmänt, Böcker, Familj, Hus och hem, nyheter, personligt

..som drabbat Samoa. Mest för att det är så fruktansvärt hemskt. Men så kom morsan hit och snackade om det så bestämde jag mig för att skriva om det i alla fall. ( Här och här kan man också läsa om det om man vill.)

När jag var liten och bodde hemma hos mor och far så var de (som så många andra var på åttiotalet tycker jag mig ha sett i vänners föräldrahems bokhyllor) med i Bra Böckers bokklubb. De gröna tjusiga men ack så inaktuella lexikonen som tog en evighet att samla ihop står kvar i den mörkbruna billyhyllan från IKEA ännu idag.

I samma hylla stod även de andra Bra Böckerna. Bland annat en liten, halvtjock bok vars titel var Bäva Californien. Författarens namn har fallit ur mitt minne men även denna bok står kvar där ännu idag. Omslagspappret på boken täcktes av bilden av en ENORM våg som slog in över en stad med höga skyskrapor. Förslagsvis en stad i Californien. Vilken vet jag inte. Jag minns att jag brukade smyga in i vardagsrummet där de där billyhyllorna stod på den tiden (numera föpassade till arbetsrummet) och rycka ut den där boken och titta på omslaget. Det var min största skräck att något sådant skulle inträffa.

Så på annandag jul 2004 då den stora tsunamikatastrofen tog livet av så många människor kändes det som att en av mina största farhågor blivit besannade. Häromdagen skrev jag om Estonia. Det var lite samma känsla (..och ja, jag är ‘rädd’ för en jäkla massa grejer..) Sånt händer liksom inte.

Men nu har det hänt igen, och det sägs att det pantalet döda människor bara stiger hela tiden. Grymt.



Hjälp! Skånskan är hotad!
30 september 2009, 11:47
Filed under: Allmänt, Familj, Humor, nyheter, personligt

Som dialekt alltså.

Alla som hänger här hos mig på mer kontinuerlig basis vet att min familj består av 33% infödda skåningar och av dem 50% skånsktalande skåningar. Detta gör denna fråga till en mycket viktig och känslig sådan för vår familj 😉

För om jag förstått det rätt är alla de attribut som definierar ens ursprung viktiga då man lyfts ur sin naturliga kontext. Här hemma säger man helt enkelt inte något annat än att skånskan är en vacker dialekt. Östgötskan får (med all rätt) en hel del skit utan att det på något sätt uppfattas som personliga påhopp. Men skånskan är helig.

Skånska ÄR ju så vackert! Eller hur?  Hoppas att den inte försvinner alltför fort;-)

..och eftersom att jag vet att jag har många skånsktalande läsare vill jag bara säga att åvanstående bör läsas som skrivet med glimt i ögat. Det kan det aldrig med överdift påminnas om.. i en blogg. Kram på er!



Onsdag – opdag – deppdag
30 september 2009, 11:22
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, nyheter, personligt

Jag fortsätter på depptemat.

I går (och i förrgår) skrev jag ju om min förhoppningsvis tillfälliga lilla svacka som jag genomlever just nu. Det känns iofs lite bättre nu. Jag har varit inne på US och vinkat av Anton då han rullades in på sin skelningsoperation (bilder kommer strax), och fikat med bulle hos mamma för att sedan komma hem och vårda min blogg lite innan jag startar upp med eftermiddagens plugg. Tänkte jobba lite med uppsatsen och invänta boken i ekonomistyrning. Med lite tur dimper den ned i lådan idag.

Men vad händer då med mitt flitigt återuppbyggda humör och mitt återvunna självförtroende. Om inte DET HÄR! Allvarligt..

No more comment.



Jag vet inte.. men jag kan inte glo en gång för mycket
29 september 2009, 21:04
Filed under: Allmänt, Humor, Kändisar


Hjälp! Jag har gått in i uppsatsväggen!
29 september 2009, 14:51
Filed under: Allmänt, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, skolan

Fy!

Jag skrev ju igår att jag drabbats av lite höstdepp. I dag känns det ännu värre 😦

Jag kan liksom inte samla ihop mig och prestera något. Sitter mest och tycker synd om mig själv och äter choklad som jag köpte för de sista mynten jag hittade i jackfickan. *snyft* 😉

Det finns ju naturligtvis de som sitter sämre till. Perspektiv är alltid bra att ha.

Men, men.. det blir ju inte värre än vad man gör det till. Idag då jag skulle fara och tanka bilen var den lille pekpinnen på soppamätaren till och med nedanför det röda området (reserven). Jag vissste inte först om jag skulle våga köra iväg utan mobiltelefon men jag tänkte att det fick bära eller brista. Så jag tog en jäkla fart på rakan in mot stan och tänkte att om bensinen tar slut så kan bilen rulla resten av bara farten 🙂 (Nej jag är inte blond. Har varit fejkblond tidigare dock 😉 ) Jag hann fram innan bensinen var slut och var nöjd med att jag lyckats skapa lite spänning i vardagen :mrgreen:

I kväll är det föräldramöte i skolan. Antons sida denna gång.

Återkommer..