..hade förirrat sig in i huset. Desperat flaxade den än hit än dit. Altandörren stod öppen. Ändå förstod den inte var friheten stod att finna. I stället försökte den ta sig ut genom de övre fönstren som inte gick att öppna. Jag ville hjälpa den genom mota ner den med en kvast. Det gjorde pippin ännu mer enveten med att flyga uppåt.
Trots att jag tyckte synd om den stackaren blev jag irriterad -den dumma fågeln får väl skylla sig själv. Natten gick och morgonen efter var den kvar. Då var den så medtagen att den satt kvar i fönsternischen när jag sakta närmade mig. Försiktigt kunde jag greppa dunungen och släppa ut den.
Ibland kan det löna sig att ge upp en stund och be om hjälp istället för att bara kämpa vidare. Lösningen kan finnas någon annan stans än där den desperate söker.”
-Gunilla Rech, Corren 080725
Kommentera so far
Lämna en kommentar
