Postat i: Allmänt, Barnen, Böcker, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, iPhone, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter, sport, TV
Ok. Aktiv helg trots att inte mycket var inbokat.
Ganska lugnt igår. Anton och Fredrik var på fotbollsträning och jag passade på att beställa en massa foton som barnen tagit i skolan och hos dagmamman. Tyckte det var på tiden.
På eftermiddagen drog vi iväg och kollade in slussarna och stranden i Berg. Mest för att ha något att göra. På kvällen grillades det hamburgare här som var jättegoda.
Istället för att glo på film med Anton och Fredrik så spelade jag Rumble och Wordfeud hela kvällen. Blev fullkomligt dränkt i spelförfrågningar efter en liten hint på fejjan. Jättekul 
Hittade även en kul app med den tråkiga men pedagogiska Dora. Didrik spelade memory och lade pussel för glatta livet. Vi slogs om min iPhone tills han somnade. Spelet rekommenderas varmt till alla iPhoneägande treåringsföräldrar.
Idag har vi varit vid skottrampen vid CC och barnen har skjutit puckar.
Anton är överlägen. Wilmer behöver öva. Ossian skjuter bra för sin ålder. Didrik.. hmm.
Vi käkade på mackdonnals innan vi drog till amerikanerna och lekte och drack kaffe. Vi upptäckte att Didrik hade feber och kom på att Wilmer inte hade fotbollsskor till träningen senare.
Vi körde och köpte skor och en longbord till Anton.
Nu kan han åka longboard med bästisen. Lyckan är gjord.
Både Ossian och Wilmer har spelat fotboll under eftermiddagen. Jag har farit hit och dit och lämnat och hämtat och pumpat bildäck och glömt min mobiltelefon som jag har åkt och hämtat och… så vidare.
Didrik mår inte så bra. Han hostar kruppigt och rossligt om vartannat. Förut hade han över förtio i feber men paracetamol biter bra. Hoppas att det inte blir långvarigt bara.
Vill även rannsaka mig själv lite ikväll. För ett par år sedan jobbade jag ganska hårt på att den här bloggen inte skulle bli som En Kossas Dagbok (barnboken kanske känns till?). Just nu ligger jag tyvärr ganska nära det läget. Jag förstår att det kanske inte är så roligt att läsa här längre men jag försöker att hålla liv i bloggen för egen skull i alla fall. Om någon vill läsa så är det en bonus. Alla är välkomna. Kanske kan det bli roligare så småningom.
Nu ska jag sova för i morgon ska jag jobba.
God natt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Nu är det härdsmältor också. Häromdagen var det tsunamivågen.
Jag är lite nyfiken på hur folk pratar med sina barn om de här sakerna. Barn som blivit lite större som man inte kan hindra från att titta på teve och läsa på löpsedlarna.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte har hundra procent koll på vad som händer vid en härdsmälta. Ej heller i detalj på vilket sätt en härdsmälta i Japan kan påverkas oss i Sverige. Kan någon ens veta det?
Så dels ska man ha svaren på frågorna och sedan ska man lägga fram svaren på ett så bra sätt som möjligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska svårt. I vissa fall ska man nog även vara uppmärksam på att det inte kommer frågor från barnen. Att vara tyst kan ju också vara en reaktion.
Hur gör ni andra?
Postat i: Allmänt, Barnen, Böcker, Familj, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, sport
Den sista riktiga semesterveckan. Usch.
Natten till idag har Anton sovit hos kompis och Ossian hos mormor. Idag har vi varit i Kränge och gjort lite ärenden. Ikväll hade vi vänner på kycklingtaco och gick en härlig prommis till vår nya tomt med alla jordhögar på.
I morgon är det dags att ta tag i jobbsökande och annat. Anton har sin första fotbollsträning också.
På lördag är det Linghemscupen. Och så ska vi träffa de nya ägarna till vår bostadsrätt för att skriva på lite papper. Det är väl ungefär så mycket jag vet om framtiden just nu.
Och så har jag tänkt på en sak; på mina föräldrar som är så snälla och hjälper oss med allting. Det är till stor del deras förtjänst att vi kunnat (ska) bygga ett nytt fint hus. Nu har vi kunnat sälja vår bostadsrätt för fina pengar och kanske kan vi göra oss skuldfria till dem så småningom. Det är även deras förtjänst att vi kunnat slutföra våra utbildningar utan att behöva leva på barkbröd under tiden. OCH. Jag kommer att göra exakt det samma för mina barn då det behövs. Om jag kan. Om det kommer att behövas. Jag tror att jag har igen det (om man nu tar sig friheten till ett egoperspektiv 
). Både i tacksamhet från barnen och i sinnesfrid. I vetskapen om att jag gjort det viktigaste i livet. Alltså allt för mina barn. Det mesta för egen del skulle troligtvis ha en sur smak i vetskapen om att något av barnen hade skriande behov. Det behöver inte handla om ekonomi men det kan. Om jag kan. Bra en liten tanke..
Nu till min nya bok. Jens Lapidus Snabba Casch som införskafatts på ICA Maxi idag Bättre sent än aldrig. Recension kommer. Men det kommer att dröja.
Jag tävlar om en bok – Utanmyr av Sofia Nordin
Tävla du med! Gå in på trebarnsmammans blogg
Postat i: Allmänt, Böcker, Bilder, Familj, Husdjur, personligt, Resor och utflykter
.. eller Rikard. Jag är inte riktigt säker på vem av dem det är som har lämnat jordelivet. Eller vad den som lämnat jordelivet egentligen heter. Rättare sagt.
Vi är i Kränge. Familjen som bor här i huset är i Tunisien. De har varit borta en vecka och deras hus har haft annan vakt. Nu var det vår tur att ta över stafettpinnen. Vi ska hänga här och bada lite i poolen och sköta alla familjens husdjur (utom hunden som också är bortrest).
När vi kom hit var det bara en av Dennis och Rikard som var ute och sjöng. Jag serverade dem lite gurka och tänkte att den andre skulle komma ut efter en liten stund. Det gjorde den inte. Jag försökte kolla in i de två husen som de har i buren. Först såg jag inget och tänkte att den kanske hade rymt. Sedan såg jag att den andre låg där inne i ett av husen en konstig ställning. Ett bakben ryckte lite. Jag väntade en liten stund innan jag lyfte på huset. Då fattade jag att någon var väldigt fel med den där Dennis (eller Rikard).
Jag försökte ”mata’ den med vattenflaskan och klappade den lite men den var inte intresserad av att dricka. Inte av att äta heller för all del trots att jag serverade både gurka och pellets i liggande ställning. Jag puttade lite på den och den fladdrade lite med benen. Förstod att den var påväg att dö för den var liksom.. ja.. jag vet inte.. den andades väldigt ytligt och sällan.
Jag tänkte att det inte var mycket jag kunde göra för den annat än att lägga den på den torra sidan av buren. Så det gjorde jag. Den låg fortfarande kvar i samma konstiga ställning. Dock var ögat klart och fint och pälsen var blank så den hade nog inte varit sjuk någon längre tid. Jag kollade till den emellanåt och klappade den på sidan. Den verkade inte vara stressad eller direkt lida eller så. Mer som att den sakta höll på att somna in.
Vilket den också gjorde.
Efter att vi varit ute på en liten promenad i området kunde googledoktor Lotta dödförklara det lilla marsvinet kl. 17.26 för att sedan transportera honom till frysen för väntan på den sista vilan. Jag vände på den lilla musen innan jag plastade in den i plastpåsar från Willys och Ö&B, för att försöka utröna vad som kan ha gått fel. Pälsen på sidan som legat nedåt var fin så den har nog inte legat så länge på den sidan. Diagnos okänd alltså.
Mycket ledsamt. Värst är det nog för Rikard (eller Dennis) som är ensam i buren nu. Så länge Dennis (eller Rikard) var kvar så sprang den omkring och sjöng oroligt. När jag avlägsnade liket blev den tyst och har så varit sedan dess.
Marsvinshimlen kan säkert vara ett härligt ställe för Dennis (eller Rikard).
Postat i: Allmänt, Barnen, Böcker, Familj, Fest och kalas, Film, Hälsa, personligt, sport, TV
Tre barn hemma. Minst en sover (just nu!!).
Wilmer kom just ner och sa att han hade ”skitont i örat”. Hoppas att han inte har öroninflammation bara. Den enda erfarenhet vi har av det är Ossians sköra trumhinna som bebis, som ofta sprack då han hade snuva. Vi fattade aldrig att det var öroninflammation han hade då eftersom han aldrig gav sken av att ha ont. Men nu vet vi att om det rinner ut en massa gegga ur örat så har det varit en inflammation. Man har följt upp detta med tympatometri i efterhand.
Anton har fått förmånen att bevittna kvällens ishockey hemma hos en kompis vars föräldrar har den rätta tevekanalen. Han kommer hem med bud efteråt Han har varit på kalas idag och haft jättekul. Det var på Hangaren som är en stor hall där man åka rullisar och skateboard.
Didrik sover. Ossian också hoppas jag.
Själv tänkte jag kolla på Millennium (efter Stig Larssons böcker) som börjar på SVT nu vid 21. Ensam.
Det blev visst ingen heldag i uppsatsens sällskap. Under eftermiddagen måste jag rycka in med trasa och sugare för tjäna någon krona extra till räkningshögen. Så nu är jag på väg till vagnbutiken på Torvinge
Såg förresten att det är fler som gillar den här boken. Nu när Sanna L har bloggat om den kommer den säkert att bli en storsäljare
Fär ett par veckor sedan, jag tror det var då Fredrik var borta på konferens i två veckor, drog jag ut en bok ur hyllan så jag skulle ha något att läsa då jag var ensam hemma. Jag valde inte med någon omsorg utan bara tog en. Boken som hamnade i näven var Jag älskade honom av Anna Gavalda. Jag har köpt den vid något tillfälle då jag var tvungen att köpa tre för att få dem till priset av två Det var ett bra tag sedan. Jag har läst i den lite då och då på nätterna då jag vaknat till och legat och funderat. Jag har inte hört talas om den i något offentligt sammanhang.
Men nu på förmiddagen då jag sitter och försöker att jobba med mitt ekonomistyrningscase med Malou (Efter Tio) i bakgrunden så hör jag att det kommit en fransk film som är baserad på den där boken. Jag kollar lite, och blir nyfiken. Det verkar som att Malous panel tyckte att den var bra men den har tydligen fått lite halvdåliga recentioner.
Jag ska se den.
Bokrecension kommer också då boken är utläst!
..som drabbat Samoa. Mest för att det är så fruktansvärt hemskt. Men så kom morsan hit och snackade om det så bestämde jag mig för att skriva om det i alla fall. ( Här och här kan man också läsa om det om man vill.)
När jag var liten och bodde hemma hos mor och far så var de (som så många andra var på åttiotalet tycker jag mig ha sett i vänners föräldrahems bokhyllor) med i Bra Böckers bokklubb. De gröna tjusiga men ack så inaktuella lexikonen som tog en evighet att samla ihop står kvar i den mörkbruna billyhyllan från IKEA ännu idag.
I samma hylla stod även de andra Bra Böckerna. Bland annat en liten, halvtjock bok vars titel var Bäva Californien. Författarens namn har fallit ur mitt minne men även denna bok står kvar där ännu idag. Omslagspappret på boken täcktes av bilden av en ENORM våg som slog in över en stad med höga skyskrapor. Förslagsvis en stad i Californien. Vilken vet jag inte. Jag minns att jag brukade smyga in i vardagsrummet där de där billyhyllorna stod på den tiden (numera föpassade till arbetsrummet) och rycka ut den där boken och titta på omslaget. Det var min största skräck att något sådant skulle inträffa.
Så på annandag jul 2004 då den stora tsunamikatastrofen tog livet av så många människor kändes det som att en av mina största farhågor blivit besannade. Häromdagen skrev jag om Estonia. Det var lite samma känsla (..och ja, jag är ”rädd” för en jäkla massa grejer..) Sånt händer liksom inte.
Men nu har det hänt igen, och det sägs att det pantalet döda människor bara stiger hela tiden. Grymt.
Postat i: Allmänt, Böcker, Familj, Jobb och plugg, Kändisar, kultur, musik, personligt, Resor och utflykter
Det har lossnat för Anton med läsningen nu. I och för sig har han kunnat läsa länge men deras nya fröken (som började efter påsk) har organiserat om läsläxorna på ett sätt som passar Anton jättebra. De har helt andra böcker och de får ett frågeformulär att fylla i med frågor som handlar om innehållet i boken. Illustrationerna i de nya läsläxböckerna är jättefina och Anton berättar mer än gärna utifrån bilderna var boken handlar om.
I eftermiddag har han läst sin läxa och svarat på frågorna på pappret. Det tog ungefär.. hela eftermiddagen. Dock såg han inga hinder för att fortsätta läsäventyret i sängen med ett kapitel ur.. ja.. någon märklig bok han hittat i hyllan. Han läste för mig. Wilmer lyssnade också. Det är jättekul 
..fick jag en bok. Jag påbörjade den. Sedan hände något och jag kom av mig. Nu har jag läst ut den.
Läs den. Allvarligt talat.
(Ur vulkanens mun, Helena von Zweigbergk, Norstedts, ISBN: 9113017543 )
Tanken hade inte slagit mig att titeln på boken (John Ajvide Lindqvist)/filmen (Tomas Alfredsson) kunde locka till generade leenden, förrän våra goda, numera utlandsboende, vänner drog på smilbanden en kväll i höstas då vi pratade om boken
Jag har själv inte kommit igenom boken ännu. Jag har hört att den är jättebra och den ligger fint och vilar i bokhögen. Jag har också fått mig serverad en analys av den.
I lördags kväll hyrde vi i alla fall filmen (vilket innebär att jag i alla fall tagit del av storyn i stora drag ) och jag tyckte att den var bra faktiskt. Vackert beskriven relation mellan två små mäniskor (nåja, den ena i alla fall, den andra såg bara ut som en) och fint filmad. Sevärd. Dock har jag min egen analys men den besparar jag mina läsare.
Den som vill läsa om ”ploten” får googla själv.
..om jag känner för att ta mig ett järn någon kväll? I och för sig verkar han ju inte vara någon vidare bilförare. Kanske är han bättre på att laga mat. Eller vara barnvakt (javisstsörru..). Jag skulle behöva få hallgolvet skurat och så har jag några grejjer som ska upp på vinden. Det skulle passa utmärkt nästa vecka för då är jag gräsänka igen. Kanske finns det annat han kan göra också
Välkommen hem till mig!
