Postat i: Allmänt, äckligt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, husbygge, konsument, Lottas retrospektiva julkalender, personligt, shopping, sport
Redan december. Det är lite mycket nu.
I söndags var det hockey för hela slanten. Först deltog Wilmers lag som pausfåglar i LHC:s damlags match. Rekryteringen till matchen var svår så både Ossian och Anton fick vara med. Anton var inte helt frivillig men med en liten muta gick det bra. På eftermiddagen slirade han och jag till IKANO i snöstormen och köpte ett spel till hans Nintendo DS. Lite hade han sparat på egen hand 
På kvällen var det hockeyträning igen. Ossian snyltade in sig hos morfar under tiden. Övriga deltog på olika sätt i Cloetta Center.
I måndags var det dags att utrusta sig med ett par varma vinterskor. Letade en hel del. Var nära att ge upp men fick till sist överskrida budget med 50%. Lik fan fryser jag om fötterna. Det blev ett par curlingstövlar från Canada Snow. Skitsnygga med skinn å päls å allt men det verkar inte bita på mina kritvita liktår.
I måndagskväll hade Wilmer och och hans kompis Jonte kalas i Hangaren. De hade bjudit in vännerna för en svängom i skateramperna. Mycket uppskattat tror jag. Själv kunde jag inte delta eftersom vi hade de andra barnen att hålla reda på. Det viktigaste är barnen hade kul 
Igår hade jag både Ossian och Wilmer hemma som sällskap. Hosta. Hade dock ett möte vid tolv som jag täkte klara ut i alla fall. Tog med mig dem. Tyvärr höll vi på och köra av vägen i halkan och dessutom krocka med en gammal tant som nog inte varken såg eller hörde. Vi kom i tid till mötet (vid husbygget) men tyvärr dök inte han vi skulle träffa upp. Vi väntade i en timme. Sedan ringde han. Jag tror han hade gömt bort vårt möte faktiskt. Strunt samma. Vi körde till donken och käkade, jag och de halvsjuka barnen. Där kom vi på vad VI glömt. Tvätten!! Så det var bara att köra hem och rodda i tvättstugan. Båda ungarna var riktigt stökiga trots att de var sjuka. det var itne bara en gång jag hotade med att ringa till jultomten. Jag älskar december på så sätt; jultomtehotet är det enda som funkar här 
Nu har vi i alla fall fixat med alla husmåsten denna vecka. Fjärrvärmeavtal, fiberoptikavtal, elofferten.. nästa steg är målarfärg och klinkersplattor.
Idag är Ossian hos dagmamman och Wilmer är fortfarande hemma. Han hade feber i morse så kanske hänger konserten löst som han ska ha med sin stråkleksgrupp i kväll. Men vi får se.
DESSUTOM; fy alltså! denna vecka har det luktat.. ja.. jag kan inte ens beskriva stanken (som det till sist utvecklades till) i vår trappuppgång. Igår morse klarade jag inte av att gå ut genom vår dörr nästan så då ringde jag och felanmälde. Runt lunch var det full aktivitet i huset. Fastighetsskötare, VVS-folk och ventilationsfirmor var här. Efter en stund fick vi veta att det var en toa i huset som läckte.. eller om det var ett avloppsrör från en toa. Vet inte. Men i alla fall så var soprummet fullt av kiss och bajs och det hade även läckt ut på golvet i förrådet. HUÄÄÄÄ!! Men nu är det lagat och städat.
Håll ögonen öppna för idag är det den första december. Jag kommer att öppna första luckan i min retrospektiva julkalender här på bloggen. Så nu utlovas minst ett inlägg om dagen fram till jul. Hoppas att klara mig utan repor i lacken
Postat i: Allmänt, äckligt, Barnen, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, konsument, personligt, spel, sport, Tävling, TV
..eller hoppat på. Poff.
Eller också inte för den hade sina små ljus också. Dock kändes det inte så i morse då jag slog ut mjölken jag skulle ha i kaffet, stod och slet i dörren som inte var låst och tappade mitt nya puder i kinkergolvet på jubbet. Dessutom brände jag tungan på kaffet just innan det vände. På Sjödalshus kontor. För nu har vi löst problemet med glasdörren som vi vill ha till vår altan. Man kan helt enkelt byta ut den nedre delen mot en ”fönsterkasett’. En fullt accceptabel lösning.
Jag har städat på Nolima idag. Skitroligt Verkligen. Sedan när jag hämtat alla barn åkte vi tillbaka dit för att skjuta puckar mot staketet.
En avlusning har vi gjort också. Fick lite å***** och körde en kur Prioderm. Kanske såg jag något som rörde sig. Kanske inte. Men för säkerhets skull.
Snart ska vi kolla på den utomordentliga dramaserien Kvalster som går på SVT just nu.
Håll koll här på bloggen för i en nära framtid kommer en tävling där man kan vinna spel från LEGO
Bilden: Wilmer vilar sig under matchen.
Fotot är taget med mobilkameran. Det är tyvärr det enda foto som blivit taget idag. Jag har tagit mitt sista foto med den digitala systemkameran som jag fick i present då jag fyllde trettio, och det fina lilla ljuskänsliga objektivet som jag fick på min senaste födelsedag.
Idag var det Björnligans Dag i Cloetta Center. Alla tre årskullar, nollettor, nolltvåor och nolltreor fick spela matcher mot varandra och allmänheten var inbjudna för att pröva på hockey.
Vi var där tidigt för Anton spelade match redan klockan åtta. Ossian och Didrik var med oss och barnvagnen placerades utanför omkädningsrummen för att inte vara i vägen (vilket en barnvagn för det mesta är var man än ställer den), och vände ryggen till en liten stund. Då jag återkom så var locket på skötväskan öppet och sufletten på barnvagnen var uppfälld. Skumt. Men jag fällde ned sufletten och stängde locket på väskan. Bara en liten stund senare så upptäckte jag att min kamera var stulen ur väskan, och att även Fredriks nyckelknippa var stulen (med nycklar till hus och bil och jobb och allt).
Så nu har jag ingen kamera och Fredrik har inga nycklar.
Men barnen hade i alla fall en kul och mysig dag. Både Anton och Wilmer hade matcher och Ossian var med på isen och åkte skridskor en liten stund. Efteråt åkte vi och käkade på Mc Donalds med barnen och nu under eftermiddagen har jag grejat lite med pm2.
Nu ska jag äta middag. Sedan ska jag starta en facebook grupp tror jag; ”Vi som blivit bestulna på Cloetta Center under Björnligans Dag”.
Vanlig söndag med hockeyträning för Wilmer och en liten innebandycup för Anton.
Är tillbaka hemma nu, och jag har fantomkräklukt i näsan. Han slängt ut fåtöljen från vardagsrummet för den luktade på riktigt.
Det är härligt att vara med de små liven igen. Man har ju saknat dem lite
I morgon är det jobbtime, husmötetime och jobbtime igen. Sedan ska Wilmer spela pausmatch i matchen mellan Rögle och LHC. Övriga (utom de små) ska kolla.
Fortsättning följer.
..om detta. Jag läste om det i Corren i morse också, och det diskuterades vi frukostbordet.
Tankarna vaknar.
Hur är det möjligt?
På senaste föräldramötet på våra barns skola (samma kommun) hade vi gruppsamtal om trygghet. Om vilka förutsättningar som bör råda för att våra barn ska känna sig trygga. Undrar om den tioåriga flickan som utsattes för detta kände sig trygg då hon gick till skolan på morgonen.
En annan tanke.
Vid vilken ålder är ”man” tillräckligt gammal för att ens kunna genomföra det som den här flickan utsatts för? För om jag fattat det rätt handlar det om minderåriga. Och hur kan man/de rimligtvis få för sig att göra något sådant?
En sista tanke.
Vad är det som händer?
I går kväll kollade vi på det nya programmet Inlåst som startat på tv4. Ett gäng killar som redan har en ”historia” få leva under fängelseliknande förhållanden i tolv dagar innan de blir utsläppta till sina (förhoppnigsvis förändrade) ordinarie liv igen. Alternativt kan de välja att hoppa av när helst de behagar.
Nu får metoden som ligger till grund för serien kritik för att vara kontraproduktiv. Såklart, vad annars? Så är det ju jämt..
Jag tyckte att det var lite mycket ”tv-produktion” över programmet, vilket gjorde att det blev en aning osmakligt med tanke på att det handlar personer som inte ännu är vuxna. Sedan tycker jag också man på sätt och vis utnyttjar människor i trångmål. Mammor (och pappor) som famlar efter ett halmstå.
Och.
Vad kommer att hända med dessa killar sedan? Kommer tolv dagar av tv-produktion förändra djupt rotade beteendemönster? Kommer de att bli bjudna på Bindefedtkalas och kallas för Inlåst-Dennis och Inlåst-Emil osv? Eller kommer de helt enkelt att fara hem och fortsätta att göra det de gjorde innan. Alltså göra livet surt för andra människor. Och tv4 håvar in casch på deras och deras föräldrars bekostnad.
Men jag kollar nästa vecka. Det var ett kul program
Jag hörde det här på radio idag.
Filmregissören Roman Polanski har satt på (eller nåt?) en trettonårig tös i USA för en himla massa år sedan och nu har han blivit gripen.
Gubben är nu 76 år. Brottet ska ha begåtts för en sisådär 31 år sedan. 76 – 31 = 45. Det betyder att Farbror Roman var 45 bast då han gjorde det.
Snuskgubbe.
Postat i: Allmänt, äckligt, Barnen, Familj, Hälsa, kultur, Livet på sjön, personligt, sport, test
Fotbollen gick bra. Tallis vann det mesta mot Linghem (Ulle vi var precis vid ert hus ju.. jag tog en runda men det var kolsvart så jag fick önska mig själv ”bättre lycka nästa gång’).
Masten på båten ligger fint brevid Roxen och väntar på att bli inburen i skjulet i väntan på nästa sommar. Det gick bra. Anton och Wilmer var med och Ozzy och Dee var hos mormor och morfar under tiden.
Höstblåsorna verkar ha lämnat barnen för att bosätta sig i halsen på mig istället (ja, helt säkert… med sådana där små knallröda prickar som Wilmer hade). Häpp!
Nu vilar vi med godis och ishockey för att vi ska orka med Kulturnatten i Norrköping som vi ska besöka senare.
Om någon är intresserad av stora siffror kan man ta sig en titt här
Om han som inte hann till dass.
Nöden har ingen lag. Särskilt inte om man sitter på en buss tydligen (trots att de flesta bussar av den dignitet att man kör supportrar i dem brukar vara utrustade med en liten toalett, eller?). Eller kanske är det så att man tog blöjan innan rumsrenheten etablerat sig. Svaret får vi.. kanske.. inte.
Häpp!
..är det. Det är väl synnerligen konstaterat. Stött och blött.
Men det gäller inte oss alla tydligen. I morse läste jag i papperscorren att hovet dragit en vinstlott i fördelningen av skattebetalarnas pengar. Eftersom det vankas bröllop i kungahuset har regeringen beräknat att 125 miljoner ska täcka de kungliga behoven det kommande året. Förra året fick de kungliga klara sig med ynka 117. Ärligt talat skulle jag skämmas om jag vore kung/drottning/prins/prinsessa. Hade jag varit kronprinsessa skulle jag nog ha hälsat genom min presstalesman att jag gärna betalar mitt bröllop själv.
Du nils/france/lars som lämnar snuskiga meddelanden till mig; jag vet att du är en och samma person. Om du inte lägger av så tänker jag polisanmäla dig (ja, du går att spåra). Om du gillar fylliga kvinnor så är du på fel ställe. Du får söka lyckan på annat håll.
Så sluta att trakassera mig.
