Vem bestämmer vad som är rätt när det gäller etikett?
Jag har egentligen inte tid att sitta här och skriva nu men jag gick igång på detta under tiden som jag käkade min pasta med ostsås:
http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/magdalena-ribbing-om-amningsvett-modrar-anser-ofta-att-de-har-ratt-att-amma-overallt-1.5956
Vad krävs för att man ska få kalla sig folkvettsexpert och vädra sina personliga åsikter i media i egenskap av sådan? För mej är den här gamla (ursäkta men..) kärringen bara en representant för den äldre generation vars konservativa åsikter i dessa frågor kommer att försvinna och ge utrymme för en yngre mer liberal syn på.. det mesta…
Observera nu att jag verkligen inte är motståndare till att ta hänsyn till andra när det gäller dessa frågor. Jag tycker att det är en fråga om omdöme hos var och en. Det jag reagerar på i texten är främst följande: “Men hur bedårande ens lilla barn än är så kluckar det och låter och kommer i fokus, och mammans bröst måste blottas delvis.” För det första undrar jag hur det låter när Magdalena Ribbing äter och dricker. Skulle gissa att det smaskar och klunkar lite då också. Dessutom behöver man inte blotta brösten alls då man ammar. Det är bara en dålig ursäkt för att man skall behöva gå och sätta sig i ett hörn så ingen ser en (förvisa bebisen för att äta?). Jag tycker att Magdalena Ribbing kan gå och sätta sig i ett hörn och äta. I grunden handlar det om hur man ser på spädbarnet. Om man betraktar det som en individ bland andra så känns det väl självklart att det också skall har rätt att finnas och äta. Jag tycker inte heller att det är lämpligt att slänga ut hela tutten på en finare restaurang eller fest men jag kan inte förstå varför själva amningen som ´matning av ett barn´ ska vara så provocerande att man ska behöva gömma sig i ett hörn därför. Sedan retar jag mig kopiöst på att hon får ta plats i tidningen och breda ut sina konservativa åsikter (läs: prata skit). Vem är hon att tala om för ammande mödrar hur de ska bete sig liksom?
`..och vad ska du bli när du blir stor..?`
Det är en fråga som jag får ofta. Det är inte så konstigt faktiskt med tanke på att jag har harvat runt på olika universitet sedan.. 1997.. (Borde söka mig till anonyma.. ja gu´vet vad. ´My name is Lotta and i´m the worst överliggare of all time..´).
På våren -97 flyttade jag till Uppsala för att läsa juridik. Flyttade in på Skolgatan som inneboende hos en lärarinna tillsammans med en annan student som läste språk.. engelska tror jag det var.. Det var en fristående kurs som kunde leda in på andra terminen på juristlinjen om man hade lite tur och kom in på fortsättningskursen vilket ju ´aaaaalla´ skulle göra som skrev VG på tentan. Jag skrev VG men hade otur ändå tyvärr. Just detta år var det ovanligt många som ville gå den där fortsättnigskursen. Deprimerande tyckte jag och flyttade hem till Linköping igen.
Hösten efter läste jag pedagogik och så även på våren. Då passade jag också på att skriva högskoleprovet så pass bra att jag kunde flytta tillbaka till Uppsala hösten efter för att läsa juridik igen. På programmet denna gång. Skitkul, verkligen! Men tillfället hade inte kunnat vara sämre så av ett antal tråkiga anledningar fick jag packa väskan igen. Som tur var var den full med poäng från första terminen så helt bortkastat var det inte och jag hade nog egentligen för avsikt att åka tillbaka och lästa vidare vid senare tillfälle (yeah.. right..).
Sedan gled jag ett år genom första året på ekonomprogrammet. Inte mycket poäng blev tagna men kul hade jag. Denna skada har jag reparerat senare så nu har jag tentat av det mesta som jag missat (läs: struntat i). Av hoppade jag i alla fall och valde att läsa psykologi hösten efter. Det var kul faktiskt och meningen var att jag skulle fortsatt med det på våren men så blev det inte. Något kom mellan.. kan man säga.
Jag flyttade till Helsingborg och dissade plugget ett tag. På hösten innan Anton föddes läste jag ett par kursen på Campus Helsingborg (Lunds universitet). Ekonomi och turism skulle det handla om men det var medt turism tyckte jag. Det var ´sådär´ .. Sedan flyttade vi tillbaka till Linköping.
Under mammaledigheten läste jag ´ekonomisk brottslighet´ på kvartsfart och jag har sedan gjort vissa försök (kan man säga) att slutföra ekonomprogrammet men jag klarar det inte. Helt ärligt så vet jag att det inte är hjärnan som sviker utan mer omständigheterna. Jag står inte uuuuut. När jag var 21 passade jag alldeles utmärkt in där men jag gör inte det längre. Jag har insett att jag inte kan byta bana en gång till vilket jag helst av allt skulle vilja egentligen (medicin hade varit kul att läsa till exempel).
Förra teminen lästa jag pedagogik på c-nivå ocm meningen var att jag skulle ha ´skitit ut´ en uppsats men den ligger och släpar nu. Men den dagen den blir klar så har jag en fil. kand i pedagogik. Men när det händer återsår att se.
Nu har jag för avsikt att läsa ihop till en examen i ekonomi också. Däremot har jag dissat programmet nu och läser enbart på distans vilket passar mig så himla bra och jag kan inte förstå att jag inte har prövat det tidigare. För tillfället läser jag jag organisationsteori på Växjö universitet. Det är roligt för i organisationsteori kan man knyta i hop ´mina ämnen´ litegranna. Dessutom valde jag att läsa elektronisk handel också på Örebro universitet. Just nu undrar jag varför för det är inget man måste ha i en examen men det är ju liksom ´i tiden´ (så att säga) och egentligen är det kul (men just nu håller jag på med ett gäng uppgifter på den kursen som är lite jobbiga). Kan vara bra kunskaper att ha om man skulle vilja ha något ´eget´ någon gång…
Får lite ångest när jag räknar ihop.. ett..två.. tre… fyra… fem.. olika universitet.. och ingen färdig utbildning.. Men, men.. om jag blir klar så kommer jag att ha två.
) tinar upp från fruset tillstånd. Sedan skiter de ut huden och skelettet. När det ligger några sådana hud-skelett i ´glasbyttan´ så stinker det tydligen.
).