Nu sitter vi här på Yrvädersvägen igen efter ett par dagar i exil för att slippa den fruktansvärda pestliknande farsot som drar över landet den här årstiden. Den gode fadern i familjen har legat på soffan ett par dagar och ömsom kvidit och ömsom skrikit att han skall avlida. Vi vet dock inte med hundra procents säkerhet varför men vi valde att ta det säkra före det osäkra och fly fältet innan vi hade haft någon vidare intim kontakt. Vi vet helt säkert att vi klarat oss för nu har det gått två och ett halvt dygn. Vi kommer dock att hålla oss borta ett tag så att de små liven får dö ut innan vi kommer hem.
I alla fall så skulle melodifestivalen muntra upp oss igår kväll mitt i misären. Det var dock bara Anton som tog del av den tillställningen. Han satt och njöt med godis i gillestugan med mormor och morfar medan vi övriga snusade i sängen (ofrivilligt i mitt fall men jag var så urbota trött ju). Jag vaknade lagom till vinnarintervjun för att få se Celine Dion-wannabeen Sanna Nielsen och två klonade skinnskallar i röda kostymer. Lagom kul. Vad hände med Carola och Andreas? Fast man är ju knappast förvånad ändå med tanke på förra veckans resultat var det väl inte helt oväntat att en dansbandssångerska skulle bli en av vinnarna. För mig blir Sanna Nielsen aldrig något annat än ´den lilla fågeln´ eller vad den heter. Men var 17 kom de andra två i från? (Och jag HAR hört bidragen fast jag sov. Tack Youtube!)
