Nu har min bok äntligen kommit..
..och det firar jag med den här trevliga lilla prylen som jag hittade hos min vän och granne Jennyintebenny (citerar även texten):
“Roligt Syntest !!!
Här är förklaring varför kineser har annorlunda ögon än vi västerlänningar.
Kan du läsa texten på bilden? Om inte, så dra dina ögon med fingrarna så att de ser ut som kinesiska ögon och läs texten en gång till.
Dra ordentligt, det funkar faktiskt!”
Jag kommenterade hennes blogginlägg med bland annat följande:
“På mej stämmer det ju nästan också. Trebarnsmor med allt vad det innebär och dessutom flaskbottnar. Hahaha.. Men vi har ju i alla fall gjort det tre gånger. Det kan jag ju omöjligt neka till ;-)”
Tjing!
Onsdag… en annan dag..
..utan kurslitteratur. Dessutom med ett sjukt barn hemma. I natt vaknade Ozzy med feber. Fredrik kan ju inte vara hemma så han fick vara hemma med mig. För jag har ju inget för mej direkt… eh..hmm… hur som helst så verkar han pigg nu så det var nog inget allvarligt. Skönt det i alla fall.
I ska ju min bok komma i alla fall. Ossian ska få gå till morsan ett tag när jag åker och hämtar den. Sedan bär det iväg till Ekdungeskolan för Antons julsoaré lite senare på eftermiddagen. Det ska bli jättekul.
Nu har jag i alla fall grävt fram lite gamla bilder. De är ju inte av superkvalitet kanske. Dessutom är det där fula datumet kvar i kanten där nere på dem. Å andra sidan är det lite kul att veta exakt då de är tagna. Så.. håll till godo i alla fall:
Den här är tagen i mars 2004. Wilmer är nästan fyra månader. Han är ju så charmig den lille mannen.
Anton badar i bebisbaljan i trädgården på Drabantgatan där vi bodde tidigare. Det är i Juni 2004. Han var väl två och ett halvt år ungefär… usch vad tiden går fort..
En minigris..öh… en kraftig halvåring och en två och ett halvtåring i Juni 2004.
Men oj…
De två sista bilderna är tagna i vårt vardagsrum på Drabantgatan (eller kukhemmet som Fredrik så tjusigt kallade det för en gång). Det var väl inte så snyggt där precis. Tapeterna var typ från -89 och det utspelade sig innan vår familj förstått vad målarfärg och pensel är förnågot.. Ja, ja.. det är tur att något går framåt i alla fall..
Nu måste jag ägna mig åt cocacolisten…
