Lottas Dagbok

Att det går en dokuliknande serie på tv3 just nu som heter Ensam mamma söker.. har nog knappast gått så många förbi. Det handlar om tre ensamma mammor som söker efter en ny man att dela sitt liv med. Mammorna hade från början ett gäng med killar som de skulle lära känna och se om de kan tänka sig vara tillsammans med. Under resans gång väljs killarna bort en efter en. Sedan har några av dem fått flytta in hemma hos mammorna och skall dela deras vardag. Barnen är med under tiden. Jag tycker att det är skitkul att kolla på det där programmet faktiskt. Verkligen underhållande.. Snygga bilder från västkusten och skärgården ackompanierade av helt ok musik.. Jag kommer inte att sluta kolla. Men beteendevetenskapsstudenten i mig måste få negga lite. Lite motvilligt men ändå..

Nu talar vi om barn som genomgått minst en separation. Den från deras pappa. Oavsett om de själva minns denna separation eller inte så lever de i alla fall med sina föräldrar på skilda håll. Frågan är hur bra det egentligen är för dem att låta ett helt gäng med ´mammas nye kille´-personer komma in i deras liv och deras hem för att sedan bli bortsorterade en efter en. Till sist kommer det väl bli bara en kvar. Man vet ju inte om han blir kvar heller. Kommer inte i håg hur många killar det var från början men det blir ju en del separationer… Det är ju i och för sig inte säkert att barnen reagerar på detta på något sätt. Det var bara en liten reflektion.

Min andra invändning gäller barnens bild av hur ett förhållande kommer till. Det är ju ändå en rättså onaturlig situation man utsätter dem för här. Ett helt gäng med karlar som flyttar in hemma som mamma skall välja ut en av till att vara tillsammans med. Hur naturligt är det liksom?

Det värsta här är ändå det kommersiella syftet. Hur man än vänder och vrider på det så vill ju produktionsbolaget och tv3 tjäna så mycket pengar som möjlig på att folk tittar. Det är ju lite småäckligt faktiskt.. Det är väl ok att de vill tjäna pengar men var går gränsen för när ´fel´ personer kommer i kläm? Jag kollar ju också och tycker dessutom att det är kul. Nu deltar ju dessa kvinnor i programmet frivilligt men hur väl de än förankrat detta deltagande hos barnen är ju ändå inte barnen tillräckligt stora för att bära ett sådant ansvar tycker jag. De är för små för att förstå detta…

Eller?

Några bilder på kvällskröken…

Här om veckan hade Anton upplevelsedag i skolan. De skulle klä ut sig til en ´Astrid Lingren´-figur. Han fick vara Emil eftersom hela kalaset blev bortglömt var det det enklaste att ta till. Mössa hade vi redan men jag fick kasta mig iväg till IKANO precis innan det stängde för att köpa en skjorta. De hade ingen riktig med skomakarkrage men jag köpte en vanlig och sydde in kragen. Tur att ungen själv har mål i mun Lite sent bara. Såhär söt var han i alla fall:

Hockeydags är det ju också för vår lille kronprins. Björnligan startar om ett par veckor och han är mycket förväntansfull. Avslöjar inte vad följande kit gick på:

Söt va? Vår kille har blivit så stor.. och duktig.. Krullis ska få börja på skridskoskola han med. Han är så busig just nu. I dag när han skulle äta gav han sig sjutton på att han skulle sitta på en pall som var alldeles för låg. Efter en lång diskussion blev det följande kompromiss:

Nu kommer snart Jepps hem. Han har seglat i Stockholm med Mats idag..

Natti!

…med www.simpsonizeme.com…

Så här ser han i alla fall ut med Holmer som utgångspunkt:

 Så det så..

Nu har jag avslutat ett litet moment i kursen `Organisation och förändringarbete`som jag jobbat med i några dagar. Man skulle läsa in sig på organisation ur ett geusperspektiv och ur ett etnicitetsperspektiv och sedan skulle man skriva ett par diskussionsfrågor och lägga ut på blackboard. Ja.. kursen är ju närbaserad och blackboard är `mötesplatsen` kan man säga. Nu har jag i alla fall gjort mina frågor och har en liten andningspaus en dag tills jag skall börja besvara andras frågor på blackboard. Den andningspausen hade jag tänkt att jag skulle använda till min c-uppsats. Jag hade ju tänkt att min c-uppsats skulle handla om ålderintegrerad undervisning. Sedan har jag funderat lite hit och dit om jag skulle kanske byta ämne. Nu vet jag inte alls längre faktiskt.

Måste erkänna att jag är rättså less just nu..

I går hade jag i alla fall besök av en gammal kompis som jag inte sett på jättelänge (Hej Linus!) och det var skittrevligt. Han bor i Stockholm med sin fru och två ungar och är mycket sällan här i stan. Nu var han i alla fall här och passade på med ett litet fikabesök hemma hos mig.

Fy vad grått det är ute.. nae nu går jag och drar något gammalt över mig…

http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/default.aspx 

PS Tack till Jennyintebenny!

www.simpsonizeme.com

Vidare kommentar överflödig…

Idag var det Pär med ä som åkte. Jag tyckte faktiskt inte att det var någon som stack ut sådär speciellt. Däremot älskar jag låten All my life med (K-Cee & JoJo) som framfördes av Christoffer..

Pluggar en del nu kan man säga. Fram till onsdag i alla fall…

I dag fick Fredrik utbetalt nästan elvatusen spänn som han inte visste att de skulle komma. Innestående semesterlön från Arla… Hur som helst så kommer de att gå till nya segel.

Återkommer..

PS Kolla in detta. Helt sjukt.. sjösjukt…

http://www.youtube.com/watch?v=G10KuLTQWzU&mode=related&search=

Jag håller på och läser en bok som ingår i min kurs `Organisaton och förändringsarbete`. Känner mig en aning stressad för jag har två ungar hemma med ögoninflammation. Ossian och Wilmer.. Jag vill bara slänga in ett citat från boken i alla fall. Den heter `Det ordnar sig` och  är skriven Anna Wahl, Charlotte  Holgersson, Pia Höök och Sophie Linghag (Studentlitteratur, utgiven 2001). Den behandlar teorier om organisaton och kön. Genusperspektiv alltså…

“FN har räknat ut att kvinnor utför 66% av allt arbete i världen, får 10% av världens samlade inkomster, och äger mindre än 1% av världens samlade förmögenhet. Med andra ord utför männen 34% av arbetet medan de får 90% av inkomsterna och äger 90% avförmögenheten“

Sug på den..!

Inte lätt men lätt beroendeframkallande…  *pekar på länken nedan*

http://kalaaleq.com/sjov.php

Sätt muspilen mitt på gubben och försök parera vinglandet. Har inte ännu kommit underfund med om han blir fullare och fullare och vinglar mer och mer under spelets gång…

Jag är nu hemma för andra dagen i rad med Anton som har ögoninflammation. Förmodligen är han inte den sista med ögoninflammation i det här hushållet denna vecka. Det har varit en häktisk vecka hittills. Jag har knappt hunnit öppna en bok. Både uppsatskursen och nätkursen har blivit eftersatta. Nu väntar jag bara på att energin och lugnet skall komma så att jag kan ta tag i studierna idag.

I måndags var jag hos tandläkaren på förmiddagen och på BVC med Ozzy på eftermiddagen. Det visade sig att det blivit något fel i tidsbokningen så att läkaren inte hade tid med oss. Han blev i alla fall vägd och fick sin MPR. I tisdags var det redovisning av litteratursökningen på eftermiddagen och simskola på kvällen. Bara Wilmer fick simma den här veckan för Antons ögon var svullna redan då. I går var det skutsningar hit och dit, BVC igen och grillparty i Sörping på kvällen. Nu har jag själv fått snuva också…

Suck..

Den gångna helgen visade sig ha gott om äventyr för Jeppson och mig. Fredag, lördag och söndag var ju avsatta för hemsegling av vår båt från Arkösund. Turen skulle gå från Arkösund till Mem på fredagen och vidare genom kanalen till Norsholm på lördagen samt att vi helst skulle hinna över Roxen innan kvällen också. Dock hade vi sagt att vi skulle ta Roxen på söndagen om det blev nödvändigt. Det är lite knepigt att ta sig in genom hamninloppet i Linköping på kvällen för det är så mycket träd som hänger ut över vattnet.

Resan från Arkösund till Mem gick bra. Enligt väderleksrapporten skulle det blåsa mycket så vi satte segel efter det. Fock och revad stor. Det blåste faktoskt en del men det var inte så farligt som jag hade trott faktiskt. Lite guppigt var det innan vi kom in i Slätbaken men sedan var det rättså lugnt. Dock fick vi inte segla så mycket för vinden kom rakt framifrån. När vi svängt runt Löns huvud gick det att segla lite men det gick inte fort minsann. Fredrik tröttnade och slet ner focken till fördel för genuan och vevade upp reven så att det skulle fortare. När vi nästan var framme i Mem och kom ut på öppet vatten efter att ha seglat genom en ganska trång passage kom några kraftiga kastbyar så det kändes som att båten skulle välta. Jag har nog inte blivit så skräckslagen i båten tidigare. Fredrik släppte alla segel så att de fladdrade fritt för vinden men båten lutade så mycket att den inte gick att styra med rodret.. usch… I mem lyckades vi lägga till i alla fall. Det är ju inte så lätt då det blåser mycket. Ändå var detta ingenting mot vad vi hade att vänta under lördagen. Vi fick slussa en sluss redan på kvällen och då lyckades jag på något sätt peta i den gröna lantärnan. Fredrik blev sur.

På lördagsmorgonen delades vi in i grupper om fyra båtar. Grupperna skulle hållas samman under hela resan på kanalen och slussa tillsammans. Vi kom i grupp två av fyra. Först i vår grupp körde en stor Albin men ett par killar i vår ålder.. de måste ha varit tvillingar. De såg i alla fall väldigt lika ut. Sedan var det ett par som var i sextioårs åldern i en Allegro. Han hade gult regnställ från Helly Hansen på sig och såg ut som en riktig gammal fiskargubbe. Han satt i sin båt och läste sjökortet med förstoringsglas. De hade med sig en till karl på sin båt som såg ut som att det hade hämtat honom… ja guvetvar.. fast han var en jäkel på slussning i alla fall.. Sedan var det Storm-Stina. En Albin Viggen med ett par i femtiofemårs åldern..

Fredrik och jag lyckade sisådär med slussningen till en början. Han skällde och jag garvade (som vanligt i sådana situationer). Det var ju inte lätt och det skulle gå rättså snabbt. Allt skulle med fördel göras samtidigt. Vi fick god hjälp av tvillingarna som låg framför oss i slussen. “Tack så mycket..” sa jag “Inga problem” svarade tvillingen varje gång utom en, då han svarade ” Inga problem, allt löser sig”. Det var över tio slussar.. elva tror jag.. Till sist blev jag lite full i skratt.

Det var jättekul att åka genom Söderköping på kanalen. Vi bodde ju där när jag var liten och har sett kanalen från kajen så många gånger. Vi brukade cykla och kolla på kanalbåtarna…

Under eftermiddagem fick Storm-Stina göra skäl för sitt namn. Vinden som redan var ganska frisk blev nu ännu friskare och det var nästan så att det inte gick att hoppa i land vid slussarna. Det var nästan så att man blåste i då man reste sig upp på båten till och med.

Vi var framme i Norsholm vid halv fem på eftermiddagen. Då blåste det extremt mycket. Jag tyckte inte att vi skulle åka över Roxen under kvällen men det tyckte Fredrik. De flesta av de andra båtarna valde ändå att göra det men jag var helt bestämd. Vi skulle inte åka! Fredrik fick lite surt ge sig och vi bestämde oss för att lägga till. Tyvätt gick det inte så bra utan Roxande fick sig en rejäl kyss på nosen. Hon blev nog lite stött tror jag… Behöver knappast tillägga att Fredrik inte blev gladare.

Vi konstaterade snabbt att Norsholm inte har så mycket att erbjuda två inblåsta båtturister en lördagkväll. Därför blev vi mycket lättade då Fredriks studiepolare Frederic som bor i Norsholm bjöd hem oss på kvällsfika. Tack Frederic med familj!

Nästa morgon vaknade jag av frossa klockan kvart över fyra. Fick snabbt som tusan tända allt i ljus- och fotogenlampsväg jag kunde hitta. Vi bestämde oss för att ge oss i väg så fort det ljusnat. Det var helt vindstilla och Roxen låg spegelblank. Jag bestämde mig för att stoppa i mig så mycket ´sjösjukeknark´ som jag kunde hitta ändå för säkerhets skull. Det var tur. När vi kommit ut på öppet vatten välkomnades vi av de största vita gässen jag sett denna sommar trots att båten varit ute på havet. Det var läskigt en liten stund men jag vande mig snabbt. Det guppade verkligen på rejält. Resan var ungefär tre timmar lång och en av dessa var lite jobbig. Jag frös om fötterna också.

Det var skönt då vi kunde flyta in i Stångån i Linköping för att lägga till vid vår hamnplats i LSS småbåtshamnen. På vägen in såg vi ett gäng brandbilar som stod vid stranden. Jag frågade Fredrik vad sjutton han trodde att de gjorde där. Han svarade att han trodde att de hade någon övning eller så. Men jag tycket att det var lite underligt om de skulle ha det klockan halv nio en söndagmorgon.

Fötterna tinade snabbt och vi kunde tvätta båten och lasta av den. Då såg Fredrik att den gula regnställsmannen var vid sin Allegro och han vandrade över för att förhöra sig om hur de haft det under sin Roxentur i et hårda vädret. Då fick vi veta varför brandbilarna stog där. En av båtarna i vårt kanalgäng hade hamnat i sjönöd så de ombordvarande hade fått bli hämtade av brandkåren. Det hade varit riktigt jobbigt/kul ute på Roxen på lördagkvällen. Jag är otroligt glad att vi stannade i Norsholm… Det var vågor så det räckte och blev över på söndagmorgonen också.

Sammanfatningsvis var det en kul helg. Skönt att vara barnfri och skönt för barnen att slippa vara med. De hade det jättebra hos mormor och morfar… Tur att vi har dem som kan rycka in då det behövs..

Chiao!

Jag är ju ett fan av denne man sedan många år tillbaka. Redan under gymnasiet gick hans demotape av risig kvalitet varm i uppehållsrummet på Folkungaskolan. Nu snackar vi typ… ja vad kan det vara.. tretton år sedan.. Skolan hade i alla fall just flyttat från St: Lars. Min kompis Sara var i hop med Anders då. Ni vet han från Anders & Måns..? Anders och Winnerbäck hade spelat tillsammans i bandet Snoddas tidigare och hon hade en hel massa kassettband och grejjer som de hade spelat in. Jag kommer i håg att hon sa att hon var helt säker på att Winnerbäck skulle ´bli något´. Tiden gick och jag tog studenten och började plugga på universitetet. En dag damp det ner ett kuvert i brevlådan med ett band i. Det var från Sara. På A-sidan var Dans med svåra steg med den stora favoriten Kom änglar och på B-sidan var Rusningstrafik. Jag hade det där bandet i bilen som jag körde då.. Jag minns inte riktigt men jag tror att mamma hade skaffat den lila Twingon då så det var nog den. Jag lyssnade på detta kassettband hela tiden. Det blev som ett ´soundtrack of my life´ nästan. Nu har det ju gått många år och många skivor har runnit under broarna sedan dess. Det här med kassettband garvar man ju nästan åt idag. Winnerbäck har ju ´blivit något´, det kan man ju lungt påstå. Hans Elegi som kom för några år sedan har ju gått rättså varm i radion. Hans senaste låt är fantastiskt bra. Den heter om du lämnade mig nu och han sjunger ihop med en tjej som heter Miss Li. Länk kommer här:

http://youtube.com/watch?v=rWUmyXknwpc

Lyssna och njut!

I love it! Man får skratta, gråta, gömma sig bakom en stor kudde, höra vackra stämmor, hämska stämmor, fördriva tiden framför tvn i en hel timme. (Dessutom är Daniel Breitholtz jättegullig.) Det är förundrande hur vissa personer saknar självinsikt.. eller vad det heter…

I lördags var Fredrik och jag på ett aldeles fantastiskt bröllop. Det var en av mina bästa vänner Ulle som gifte sig med sin Alex efter femton år och två barn. Jag hade fått den alldeles speciella äran att vara brudtärna. Jag gjorde mitt jobb och det var jättekul. Dagen fortlöpte som följer:

Vaknde klockan sex. Kvällen före hade jag varit uppe och kämpat med ett fotoalbum med bilder från möhippan. Jag hade haft otroliga motgångar med datorer (min är på reparation igen) och skrivare (installationsprogram, färgpatroner och randiga bilder, you name it). Jag var nästan på väg till Expert eller Uttke för att framkalla dem när skrivaran plötsligt började spotta ut fina bilder. Fredrik var i Götet så jag kom inte igång förrän sent på kvällen med albumet. Hur som helst så var jag ganska trött då jag vaknade klockan sex fast jag tänkte att jag inte skulle behöva komma för sent ialla fall. Det första jag tänkte på då jag slog upp ögonen var ´talet´. Jag hade ju inget tal ännu så då började jag med det. Fick ihop något… som egentligen inte var vad jag ville säga…

Kämpde hela förmiddgen med hår och smink. Morsan hämtade ungarna så det blev lite lugnare. Fick inte till håret så bra. Blev sur. Insåg att jag skulle komma för sent.

Klockan elva hämtade jag klänning och skor på Kråksångsvägen och åkte sedan till frissan och skulle möta bruden där. Vi åkte till sminkningen tillsammans. Hon började sin sminkning och jag sprang till Apoteket och köpte medicin och till Stadium och köpte en påse att packa grejjer i. När jag kom tillbaka passade jag på att fila naglarna medan hon blev färdigsminkad. Sedan bytte vi om. Hon blev jättefin. Jag hade inte hunnit prova min klänning för morsan hade sytt klart den på morgonen. Jag blev väl också fin. Fast jag hade problem med den öppna ryggen på klänningen. Hur jag än gjorde så sack bh:n upp. Ändå hade jag en specialkonstruerad bh särskilt för ändamålet. Vad än värre var att jag upptäckte att jag glömt mitt smycke. Ringde Fredrik. Han kunde inte hitta det. Ringde mamma. Hon hittade ett annat som jag kunde låna.

Halv två var det dags för foto. Fredrik kom och lämnade smycket på Fotofolket. Detta fortlöpte smidigt. Jag och Andreas Nygren som var marsalk fick också vara med på bild. Oj vad tjusiga vi (förmodligen) blev…

Efter fotografen var vi hungriga. Vi åkte till Schell och köpte toast som inte var toastade. Detta för att vi inte skulle grisa ner oss före vigseln. Vi åt dem utanför OK Q8. Sedan satt vi och väntade i bilen på att vi skulle kunna anlända sist till kyrkan.

Kyrkan gick bra. Min klänning hade vissa problem i ryggpartiet men annars var det OK. Sedan åkte vi till festen och åt god mat och dansade halva natten. Maten serverades i form av buffé. Bland annat potatisgratäng, kött, olivsmör och några rullader. Till efterrätt var det chokladmousse. Jag höll ett litet tal vid middagen. Mitt riktiga tal som jag inte höll på festen kan man läsa här på bloggen.

Efter festen skjutsade Fredrik hem Mamma Britt-Marie och Tufva och Theodor samt alla presenterna. Ja.. det är en sanning med modifiktion. Alla presenterna fick inte plats i bilen. Sedan körde vi hem Nygren och Sofie till Ekängen. Sedan åkte vi hem till sängen och sov.

Nu är jag på gång med uppsatsen. Hade seminarium i dag kring det obligatoriska uppsats-pm:et som jag lyckats skita ut den här vecka trots alla motgångar. Det verkar som att mitt upplägg är godkänt.. kanske får jag komplettera med någon liten undersökning. Skall försöka komma igång med den andra kursen också. Har köpt boken och skall börja läsa den så fort som möjligt. På torsdag tänkte jag avverka ett par obligatoriska uppsatsseminrier.

Usch.. nu är det nyheterna på TV. Tydligen har två av försvarets helikoptrar krachat i Småland. Fyra personer omkom. Fy..

I går var jag hos tandläkaren. Nu har jag lagat det mesta. Bara en gång kvar tror jag. I går lyckades han träffa mitt i nerven med bedövningssprutan. Det stack i hela hakan och jag flög nog en halvmeter över stolen.

På fredag skall båten seglas hemåt Linköping. På lördag blir det Göta kanal. Fredrik hade velat segla Byxelkroken, en tävling som går från Västervik till Öland, på Lördag. Jag har dock sagt ifrån om detta då jag tycker att den går för långt ut. Dessutom skulle det innebära för mycket krångel. Det skall ju blåsa mellan femton och tjugo sekundmeter på lördag så det känns helt rätt för mig att inte segla den där tävlingen. Fredrik håller inte med. Han hade för övrigt nattvakt i hamnen i natt så vi har sovit själva.

Ja ja.. nu är det dags för lite ro här i kväll..

Ulrica och Alexander.

Jag hoppas att ni sitter där bänkade tillsammans nu ni två.

Nu kommer mitt tal till er. Talet som inte blev hållet på er bröllopsfest. Talet som inte ens fanns på er bröllopsfest. Talet som inte är avsett för en bröllopsfest utan är ord direkt rikade till er långt bort från  formalitetens och ettikettsreglernas spindelnät. I bland kan det skrivna ordet övertäffa det talade. Särskilt om man vill bevara varje enskild liten detalj. Här och nu finns möjligheten att vara lite mer personlig med er båda.

Ulle; Vi har ju känt varandra en evighet du och jag. Jag minns faktiskt första gången vi pratade med varandra. Kommer du ihåg de där `snurrstängerna´ som man egentligen inte fick vara på ? De som de kvaddade senare så att man inte skulle slå ihjäl sig. Upp mot Blottar´ns hus du vet? Vi var tio år. Det hade faktiskt kunnat vara på dagen 21 år sedan. Du var då liksom nu en otroligt social person med en fantastisk förmåga att att få kontakt med människor. Sedan dess har vi ju `hängt´ en del. Minns du den där perioden då din far höll på med `sitt´ och du sov över hos oss på Yrvädersvägen jätteofta. I och för sig var det ju en del tråkiga omständigheter där omkring men för mig är det ändå ett positivt minne. Vi hängde ju en del i Linghem då… Jag skulle kunna mala på ett tag om kul grejjer vi gjort. Kommer du i håg Rättvik? Hosjön..?

Trots att vi senare valde vitt skilda vägar i livet då det gäller utbildning och arbete har vi ändå alltid haft kontakt du och jag. Det är din förtjänst. Åter tack vare din härliga förmåga att skapa och upprätthålla kontakter. Det har aldrig varit jobbigt att lyfta luren och slå en signal trots att det ibland har gått längre perioder mellan tillfällena. Du är en jättebra kompis och en människa som vill alla människor väl. Det är en mycket god egenskap.

Alex; Du har ju också varit med i en evighet Femton år är ju ganska en ganska lång tid. När man tänker på det har jag ju känt dig nästan lika länge som din hustru. Jag minns dig i ett tidigt skede av er relation. Du hade en mörk… typ… lodenrock (?) eller något sådant. På den hade du en massa märken. Håret var klippt i en sådan där kantig frilla. Lite rödfärgat tror jag att det var. Nico… haha.. han var med.. Jag kommer i håg att vi fyra hyrde en viderulle en gång. Fodralet var format som en likkista och filmen handlade om en familj som blev till zombies och sprack sönder och det bara vällde ut en massa likmask.. haha.. Ja ja.. du är en skön prick Alex..

Nu har ni kommit femton år framåt i tiden på ert livs resa tillsammans. Er resväg har inte alltid varit rak och slät utan har som de flesta vägar haft krokiga och gropiga partier. Dock är det ju så att om man väljer motorvägen missar man ju ofta sevärdheterna. Eller hur? Femton år är en lång tid. Ni har växt upp tillsammans och växt samman. Ni har lärt er leva med varandras egenskaper och egenheter. Acceptera men ändå respektera och älska. Ni har något stabilt.

Er gemensamma resa har ni nu valt att manifestera med en vigsel i kyrkan. Ett förbund som blir grädden på moset på ett självklart koncept. Ett förbund som skapar den slutgiltiga tryggheten för er och era små barn. Ni har nu lovat varandra evig trohet inför Gud och församligen av släkt och vänner. Ett glatt gäng som sedan drog vidare till ett sjujäkla bröllopsparty där vi dansade och hade trevligt till långt in på natten. Jag vet inte om Gud var med förrästen. Jag har för mig att han valde att stanna i kyrkan. Eller så hann han inte med kanske.. alla sprang ju iväg för att det började regna så dant.. han kanske inte ville bli blöt.. jag vet inte.. Jag såg honom aldrig på festen i alla fall. (Fast brudens far ju där som hns representant som tur var.)

Vi `på vår sida om bordet´vill önska er all lycka i livet. All lycka!

Ett fyrfaldigt leve för brudparet. Dem leve; HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Skål!

(Tar skeden och bankar frenetiskt i glaset……)