Nu kan jag äntligen visa de första bilderna från skidresan. Jag tänker dela upp dem lite i omgångar för att det är så mycket bilder. De första är från torsdagkvällen och fredagen.
Wilmer var förväntansfull första kvällen i stugan.
Man önskade ju att de velat springa lika lätt i pjäxorna på väg hem från backen också.
Anton och Wilmer spanar in backen inför dagens första åk.
Anton laddar i liften. Han lärde sig snabbt att ta liftpinnen själv. Det är ju lite svårt i början innan man lär sig att man inte kan sitta på den utan bara bli `släpad ` av den. Anton är en riktig kämpe. Han är positiv till att pröva det mesta och kämpar tills han lär sig. En riktig `slitvarg` är han.
Att åka två i liften är ju inte alltid så lätt. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det men det gjorde jag faktiskt. Fast Wilmer åkte mest med Fredrik. Wilmer tyckte liftåkandet var det bästa med skidåkningen. Åtminstone till en början, innan han fick in snitsen. I och för sig ville han helst sitta och fika. Men det är en helt annan historia…
Nu är alla uppe och skall ge sig iväg ut på dagens första åk. Anton har redan vurpat en bit ner i backen. Han hade en tendens att slå `dövörat` till och sticka iväg ned för backen trots att man själv inte hunnit upp i liften. Ibland hade han hunnit ner innan man själv hunnit upp. Ossian satt tryggt och bra på Fredriks rygg hela tiden. Jag tror inte att han gnällde en enda gång under de dagar vi var där uppe.
Tack vare selen kunde Wilmer också åka skidor. Vi försökte utan först men han bara lade sig ned som en hösäck. Det gjorde han i och för sig med selen ochså men då kunde man i alla fall släpa honom. 
Det framgår kanske inte så tydligt men Wilmer ser skitglad ut på de här bilderna. Med hjälp av selen kunde han åka utan att vara rädd. Innan vi hade den var han rädd och tyckte bara att det var `halt`.
Hur trivdes Anton i skidbacken då? Han lärde sig fort att åka skidor riktigt bra och var verkligen intresserad av att lära sig. Nedanstående bildpel kan få tala för sig självt…
| View Show | Create Your Own
På kvällarna badade vi i poolen på hotellet. Den var iskall men barnen hade kul.
Bäver Benny var ett välkommet inslag. I år dök han i alla fall upp då han skulle. Förra året gick vi och väntade på honom en hel dag utan att han kom. Här delar han ut ballonger till barnen.
Detta var bara några av bilderna som jag hade tänkt lägga ut här på bloggen. Det kommer mera. En cliffhanger kan väl aldrig vara fel?
Kram kram!
